Twenty years after the German reunification, Swedish-German relations are better than ever. But they can always be improved, says Dr Joachim Rücker, Germany’s ambassador to Sweden. He is doing his best to fight the “emotional asymmetry” between the two countries.
It seems Joachim Rücker got his first deep lesson in Swedish culture just by moving here. We are enjoying an afternoon summer breeze on the terrace of legendary Villa Ekarne at Djurgården in Stockholm. The house is also known as Laurinska Villan, and Dr Rücker tells the story of the previous owners, from the Laurin family, to late Stikkan Andersson with his epic ABBA-parties in the seventies, up till the great entrepreneurial couple Salvatore Grimaldi and his wife Eva Swartz, who still own it. On the other side of the wooden fence the German Ambassador has sheep and goats, it seems. Skansen is literally a stones throw away.
On the wall next to the stairway in the majestic, natural-romantic style building, hangs a Carl Larsson-painting. Joachim Rücker knows that story too, of course. I can’t help but wonder where his knowledge comes from.
– I just started taking Swedish lessons and dove into the history, language and culture the second I got here, he says. Learning about new cultures is one of the great advantages of this job.
Long political career
At the same time he is fast to admit that he has been in places far more challenging than Sweden during his long career. From exchange studies in the US in the sixties, to civil service in Israel, a long political career in Germany (mayor for a decade) and working as the UN special representative in Kosovo after the Balkan wars, heading the interim administration until Kosovo became independent.
How different are the roles as politician and diplomat?
– There are similarities of course – representation and social events for instance. But as a politician, you have your own agenda to follow. As a diplomat, I have the German government’s agenda. But there is also a lot of freedom.
What are your main priorities now, almost two years into the job?
– I would say public diplomacy, economic issues, and culture.
Symbolic reunification
Now, twenty years after the German reunification, Dr Rücker says, it’s a good time to look back.
– Well, Germany is doing quite well right now. Economic growth is coming back; the East is catching up with the West and inflation is in check. Unemployment numbers are still high – more than seven per cent – but they kept relatively stable even during the recent crisis. I would say we have a quite similar economic profile as Sweden, with a strong industrial, export-driven core. There is the same culture of not least budget stability in our countries; and in Brussels, we are definitely on the same page. German export industry is good when it comes to cars, machinery, high-tech equipment and agricultural products like wine. When it comes to trade- and investment, Sweden and Germany are very closely tied together, which is very important. Also historically of course, but that is another subject.
Is there a similarity in business culture as well?
– I would say so. People stand by their word, and they show up on time, but that is not exclusive, of course.
The recent royal wedding here in Sweden attracted hundreds of German journalists, far more than any other country. Why do you think the Swedish royal family is so interesting?
– I was actually in church during the wedding, but not at the party. I am not surprised by the interest, Germans love “Kungahuset”. Especially the “yellow press”.
But why?
– Well first of all, Germans love the Swedes in general. Their perception of Sweden is that it’s a more or less ideal country to live in. The nature, the political system, the monarchy – it’s all related for the Germans, and some journalist coined the phrase “The Bullerby Syndrome” to describe the phenomenon. Astrid Lindgren is very popular in Germany, so Germans grow up reading these,children’s stories and naturally the image sticks, true or not. And of course, there is Queen Silvia. All in all, I think the Swedes have a far more sober relation to the Germans, so there is definitely an “emotional asymmetry”. Maybe we can work on that..
Why do you think Berlin has turned into such a vibrant and liberal place?
– Berlin has a deep and controversial history, and I really think that the people of Berlin are dealing with that in an honest and open way. Berlin doesn’t try to hide anything, rather it tries to integrate its different features into something that can have a positive impact for today and tomorrow. It is an important city for the arts and music, for culture in general. Thousands of immigrants have contributed to the diverse and liberal atmosphere which makes Berlin so unique.
How do you look upon the reunification today?
– I think of the enormous significance the reunification had. First Berlin was united; then Germany, then Europe – there is a great deal of symbolism here. In Stockholm, we will of course also be celebrating this historic event with our Swedish friends and partners on October, 3rd.
Do you have an action plan for the rest of your stay here?
– By travelling around in Sweden I would like to further improve the German-Swedish relations with a focus on economic issues. I have already visited many enterprises.
The article is previously published in the magazine Swedish Bulletin.
måndag, augusti 23, 2010
måndag, augusti 02, 2010
Global guidance for the wealthy
Wealthy people tend to travel, and so does their money. When moving abroad or back home, entrepreneurs, expatriates and athletes all share the same problem: international tax laws and banking regulations can be difficult to track and understand. SEB Private Banking offers professional advice in 11 geographies.
Gerth Svensson is global head of SEB private banking, with operation in countries such as the Nordic and Baltic regions as well as the financial hubs in Switzerland, Luxemburg, London and Singapore.
– At SEB we have a long tradition of private banking services, he explains. The Wallenberg family started financing Swedish entrepreneurs already in the 1850’s, and when these entrepreneurs spread out in the world, they needed someone to look after their financial needs.
To some extent these entrepreneurs are still one of the main foundations in SEB Private Banking, but other wealthy individuals such as professional athletes and expatriates also belong to the target group.
– Every client has his or her special needs, and our ambition is to help them in as many ways as possible, from day to day banking to comprehensive international legal and tax advice. In this area, we believe we have an unmatched competence.
Complexity is common
Wealth structuring is an important part of private banking, and is crucial for wealthy clients with complex wealth situations.
– Naturally, tax issues are often one of the most prominent concerns, especially when clients expatriate from the Nordic countries to other parts of the world. They are perhaps only abroad for two or three years. During that time many appreciate to be able to manage the day to day banking activities with a banker who is not only fluent in the Nordic languages and knows the cultures, but also understands their financial situation and has knowledge in the local regulations.
The advice range from questions related to generation planning and international mortgage lending to complex issues for wealthy entrepreneurs who have sold their Nordic companies and moved abroad. As an international player the perspective is global. From the office in Singapore, SEB can for example help clients all over Asia.
– We are the only Nordic bank with physical representation in Singapore, which means that we have clients operating in China and other parts of the region, says Gerth Svensson. With around 450 employees worldwide, we can offer a very personal service as well as an in-depth knowledge of the local market.
Three levels of service
There are basically three different kinds of services. Discretionary management is for clients who want help with taking care of their investment decisions within a risk level they feel comfortable with. Other clients prefer advisory management where they have discussion with their banker before every transaction is executed. Savvy clients have full access to equity research and a personal broker.
– One good advantage with being in many markets is that we can work in all different timezones, says Gerth Svensson. We can update our positions and recommendations to the clients very quickly, 24 hours of the day.
In the aftermath of our latest financial crisis, Gerth Svensson is surprised how fast things got back to normal.
– The risk appetite came back much stronger than I anticipated, and while some people obviously want more stability and less risk in their portfolio after times like these, others seek new investment opportunities in a recovering economy.
In Europe, many of the clients are entrepreneurs, while in Asia there are plenty of business professionals. But what about the athletes we mentioned earlier – what makes them part of the target group?
– Professional athletes often find themselves in a very vulnerable position. They move abroad very young, and they often move from country to country. They are therefore in need of long term professional advice, not least since they create their entire wealth during a limited number of years. We can help them out with investments, tax issues, language barriers and retirement plans.
The article is previously published in the magazine Swedish Bulletin.
Gerth Svensson is global head of SEB private banking, with operation in countries such as the Nordic and Baltic regions as well as the financial hubs in Switzerland, Luxemburg, London and Singapore.
– At SEB we have a long tradition of private banking services, he explains. The Wallenberg family started financing Swedish entrepreneurs already in the 1850’s, and when these entrepreneurs spread out in the world, they needed someone to look after their financial needs.
To some extent these entrepreneurs are still one of the main foundations in SEB Private Banking, but other wealthy individuals such as professional athletes and expatriates also belong to the target group.
– Every client has his or her special needs, and our ambition is to help them in as many ways as possible, from day to day banking to comprehensive international legal and tax advice. In this area, we believe we have an unmatched competence.
Complexity is common
Wealth structuring is an important part of private banking, and is crucial for wealthy clients with complex wealth situations.
– Naturally, tax issues are often one of the most prominent concerns, especially when clients expatriate from the Nordic countries to other parts of the world. They are perhaps only abroad for two or three years. During that time many appreciate to be able to manage the day to day banking activities with a banker who is not only fluent in the Nordic languages and knows the cultures, but also understands their financial situation and has knowledge in the local regulations.
The advice range from questions related to generation planning and international mortgage lending to complex issues for wealthy entrepreneurs who have sold their Nordic companies and moved abroad. As an international player the perspective is global. From the office in Singapore, SEB can for example help clients all over Asia.
– We are the only Nordic bank with physical representation in Singapore, which means that we have clients operating in China and other parts of the region, says Gerth Svensson. With around 450 employees worldwide, we can offer a very personal service as well as an in-depth knowledge of the local market.
Three levels of service
There are basically three different kinds of services. Discretionary management is for clients who want help with taking care of their investment decisions within a risk level they feel comfortable with. Other clients prefer advisory management where they have discussion with their banker before every transaction is executed. Savvy clients have full access to equity research and a personal broker.
– One good advantage with being in many markets is that we can work in all different timezones, says Gerth Svensson. We can update our positions and recommendations to the clients very quickly, 24 hours of the day.
In the aftermath of our latest financial crisis, Gerth Svensson is surprised how fast things got back to normal.
– The risk appetite came back much stronger than I anticipated, and while some people obviously want more stability and less risk in their portfolio after times like these, others seek new investment opportunities in a recovering economy.
In Europe, many of the clients are entrepreneurs, while in Asia there are plenty of business professionals. But what about the athletes we mentioned earlier – what makes them part of the target group?
– Professional athletes often find themselves in a very vulnerable position. They move abroad very young, and they often move from country to country. They are therefore in need of long term professional advice, not least since they create their entire wealth during a limited number of years. We can help them out with investments, tax issues, language barriers and retirement plans.
The article is previously published in the magazine Swedish Bulletin.
lördag, juli 31, 2010
Bernadotte 200 years
This year marks the 200 year celebration of the Swedish Bernadotte dynasty. A trail of rulers firmly holding the peace while loosing political power.
On the 21st of August 1810, Jean Baptiste Bernadotte entered the throne in Örebro as the new king of Sweden – as the more Swedish-sounding Karl XIV Johan. He was probably one of the first (and most certainly the last) royal regent in Sweden to be chosen for merit rather than heritage. But the head hunting proved to be quite a successful one. Jean Baptiste Bernadotte was an experienced military leader, and he was very firm about keeping Sweden out of armed conflicts – a unique situation that has more or less remained until this day. However, over time he became increasingly conservative. Jean Baptiste often gave orders from his bed (he was notoriously sleepy in the mornings) and since his late initiatives involved a secret police force and a strong censorship, he isn’t known as the most democratic ruler in history.
– What’s fascinating about Jean Baptiste is that he was unusually competent for the job, says Dick Harrison, one of Sweden’s leading historians and royal experts.
– He was a foreigner who didn’t speak a word Swedish, and still he managed to rule Sweden successfully over a long period of time. Despite his military background, he lay the foundation to the longest peace period any country has ever had in history.
How would Sweden have developed without him?
– It’s impossible to say. The democratic progress would probably have evolved similarly anyway, but it is possible that we would have had regents with completely different political agendas, resulting in more wars.
During the Bernadotte reign, the royal influence on political power has more or less completely vanished. Is that due to weak rulers or a strong state?
– Neither. It’s because of the general development in society: industrialisation, modernisation, and urbanisation. When people’s lives started to improve and technology evolved faster, the foundation for the personal kingdom became increasingly weak – the same thing happened throughout the entire western world. Democracy prevailed, regardless if the kings were good or bad.
Guided Bernadotte tours in Stockholm
Starting on the Swedish national day, the Stockholm City Museum will offer guided tours in the footsteps of the Bernadotte family, from Jean Baptiste to Princess Victoria and her wedding this summer. Historian Nina Sandberg has researched and written the script for the tour.
– We are focusing on ten members of the Bernadotte family and their way of creating a royal family, she says. I wanted to take these historical icons and make them into real people.
Nina Sandberg doesn’t claim to have a Bernadotte favourite, but if she has to choose, her pick is our present king Carl XVI Gustaf’s brittish grandmother Margaret, married to Gustaf VI Adolf.
– She died tragically at the age of 37, when she was pregnant for the sixth time. Her body was weak, and she died from blood-poisoning. Also, Gustaf Adolf and Sibylla and their relations to national-socialist forces in Germany are quite interesting to talk about. I think it is good to be open about things like these. You have to try and understand the times they lived in. That is what’s interesting with studying history.
// Facts //
* The Stockholm City Museum offers the guided tours in june, august and september. See www.stadsmuseum.stockholm.se for more information.
* The National Museum runs an exhibition called Bernadotte in black and white, displaying photographs from photographers like Hans Gedda, Denise Grünstein, Bruno Ehrs and Mikael Jansson. From 16th of June 2010 to 23rd of January 2011. Free entrance. www.nationalmusem.se
* The Royal Castle runs an exhibition celebrating Bernadotte, including paintings, symbolic artefacts, the Bernadotte library and woven wallpapers. Open in fall of 2010.
* For other events and historical places to visit in Stockholm during the year of the celebration, please see www.stockholmtown.com
The Bernadotte dynasty
Karl XIV Johan, 1818-1844
Oscar I, 1844-1859
Karl XV, 1859-1872
Oscar II, 1872-1907
Gustaf V, 1907-1950
Gustaf VI Adolf, 1950-1973
Carl XVI Gustaf, 1973-
The article is previously published in the magazine Swedish Bulletin.
On the 21st of August 1810, Jean Baptiste Bernadotte entered the throne in Örebro as the new king of Sweden – as the more Swedish-sounding Karl XIV Johan. He was probably one of the first (and most certainly the last) royal regent in Sweden to be chosen for merit rather than heritage. But the head hunting proved to be quite a successful one. Jean Baptiste Bernadotte was an experienced military leader, and he was very firm about keeping Sweden out of armed conflicts – a unique situation that has more or less remained until this day. However, over time he became increasingly conservative. Jean Baptiste often gave orders from his bed (he was notoriously sleepy in the mornings) and since his late initiatives involved a secret police force and a strong censorship, he isn’t known as the most democratic ruler in history.
– What’s fascinating about Jean Baptiste is that he was unusually competent for the job, says Dick Harrison, one of Sweden’s leading historians and royal experts.
– He was a foreigner who didn’t speak a word Swedish, and still he managed to rule Sweden successfully over a long period of time. Despite his military background, he lay the foundation to the longest peace period any country has ever had in history.
How would Sweden have developed without him?
– It’s impossible to say. The democratic progress would probably have evolved similarly anyway, but it is possible that we would have had regents with completely different political agendas, resulting in more wars.
During the Bernadotte reign, the royal influence on political power has more or less completely vanished. Is that due to weak rulers or a strong state?
– Neither. It’s because of the general development in society: industrialisation, modernisation, and urbanisation. When people’s lives started to improve and technology evolved faster, the foundation for the personal kingdom became increasingly weak – the same thing happened throughout the entire western world. Democracy prevailed, regardless if the kings were good or bad.
Guided Bernadotte tours in Stockholm
Starting on the Swedish national day, the Stockholm City Museum will offer guided tours in the footsteps of the Bernadotte family, from Jean Baptiste to Princess Victoria and her wedding this summer. Historian Nina Sandberg has researched and written the script for the tour.
– We are focusing on ten members of the Bernadotte family and their way of creating a royal family, she says. I wanted to take these historical icons and make them into real people.
Nina Sandberg doesn’t claim to have a Bernadotte favourite, but if she has to choose, her pick is our present king Carl XVI Gustaf’s brittish grandmother Margaret, married to Gustaf VI Adolf.
– She died tragically at the age of 37, when she was pregnant for the sixth time. Her body was weak, and she died from blood-poisoning. Also, Gustaf Adolf and Sibylla and their relations to national-socialist forces in Germany are quite interesting to talk about. I think it is good to be open about things like these. You have to try and understand the times they lived in. That is what’s interesting with studying history.
// Facts //
* The Stockholm City Museum offers the guided tours in june, august and september. See www.stadsmuseum.stockholm.se for more information.
* The National Museum runs an exhibition called Bernadotte in black and white, displaying photographs from photographers like Hans Gedda, Denise Grünstein, Bruno Ehrs and Mikael Jansson. From 16th of June 2010 to 23rd of January 2011. Free entrance. www.nationalmusem.se
* The Royal Castle runs an exhibition celebrating Bernadotte, including paintings, symbolic artefacts, the Bernadotte library and woven wallpapers. Open in fall of 2010.
* For other events and historical places to visit in Stockholm during the year of the celebration, please see www.stockholmtown.com
The Bernadotte dynasty
Karl XIV Johan, 1818-1844
Oscar I, 1844-1859
Karl XV, 1859-1872
Oscar II, 1872-1907
Gustaf V, 1907-1950
Gustaf VI Adolf, 1950-1973
Carl XVI Gustaf, 1973-
The article is previously published in the magazine Swedish Bulletin.
fredag, juli 30, 2010
Double up for public transport
The Swedish public transport sector has decided to unite and double its market share. A bold vision fuelled by environmental concern and long-term societal cost-efficiency. Public transport has climed into the political agenda again.
We all have some kind of experience or story from public transportation. Physical contact is established way too early in the morning; people are flirting, singing, breaking up over the phone for everyone to hear. As a tourist, riding local buses or trying to figure out complex webs of capital city subways are natural, yet exciting, parts of the adventure. For non-tourists, the ride is part of everyday life – a numb necessity, a black hole in time. But there is a mindshift going on, somewhat sprung from the reborn environmental concern. Public transport is becoming sexier than ever.
It’s time to work together
The public transport sector has thus commonly decided to launch the so-called Doubling Project. The main goal is this: to double the market share of the Swedish public transport sector. The time schedule for such an effort has not been properly set yet, but as a mid-term goal, it has been said that the industry should have doubled the ammount of travels in public transport from 2006 to 2020.
– The industry has more or less decided that this is the way to go, and both transportation companies and authorities are on board, says Lars Nordstrand, chairman of the board in transportation company Keolis Nordic. He is also one of the leading profiles in the Doubling Project, and was until 2008 highly placed in SL (Stockholm Public Transport). He admits that there are obvious infrastrucutural limitations to a project of this magnitude.
– Of course there are, but now it’s truly time to show that we in the industry can work together and challenge the government to invest from their part. There are mainly limitations when it comes to train traffic, because the actual rails are too few. But there are other solutions these days.
Historically, there has been a competition in Sweden between buses and trains. But now the focus is different, and the main aim is to make travelers leave their cars at home and save the environment by going public – regardless of how. Lars Nordstrand believes that the new kind of competition due to liberalisation is important in order for the companies to create better offers to the travelers.
– The whole public transportation sector has been very restricted by the government and local authorities, he says. This has paralyzed the creativity in the many ways. We have to work together and find new creative solutions towards a common goal, and that’s what the Doubling Project is all about.
A united industry with one voice
The Swedish Public Transport Association naturally plays an instrumental part in the Doubling Project. Right now they are in the process of helping local and regional transport companies by drafting recommendations and organising educations.
– We see to it that the industry takes its responsibility, and now the government has to take theirs, says CEO Charlotte Wäreborn Schultz.
It’s more or less a question about capacity. Like other liberalisations of monopoly, there is an infrastructural reality that the new commercial competitors must abide to, like it or not. In the case of public transport, this involves roads and railways, issues not easily resolved over night.
– We now need to deliver what the customers want, says Charlotte Wäreborn Schultz. Only then can we pressure the government into working in a better way with taxes, legislation and investments in infrastructure.
But also from the government’s side, efforts are uniting. On April the 1st this year, the Swedish Transport Administration was created from the combined efforts of mainly the Swedish Rail Administration and Swedish Road Administration. This new holistic approach to transport will hopefully create a more direct communication, since there is now only one authority responsible for “the long-term planning of the transport system for road, rail, maritme and air traffic”.
Has it been difficult to get the other industry partners to join the project?
– Not at all, says Charlotte Wäreborn Schultz from the Swedish Public Transport Association, everyone is very enthusiastic about this. We feel that this is a way to truly lift the whole sector and make public transport a high priority political issue. That hasn’t been the case so far. Now we can become a united industry with one voice and one set of demands.
Facts
Some of the main reasons for the Doubling Project:
Reducing carbon dioxide emissions
Increase energy efficiency
Better road safety
Less traffic congestion
Growth and regional development
Read more
www.svenskkollektivtrafik.se/fordubbling
The article is previously published in the magazine Swedish Bulletin.
We all have some kind of experience or story from public transportation. Physical contact is established way too early in the morning; people are flirting, singing, breaking up over the phone for everyone to hear. As a tourist, riding local buses or trying to figure out complex webs of capital city subways are natural, yet exciting, parts of the adventure. For non-tourists, the ride is part of everyday life – a numb necessity, a black hole in time. But there is a mindshift going on, somewhat sprung from the reborn environmental concern. Public transport is becoming sexier than ever.
It’s time to work together
The public transport sector has thus commonly decided to launch the so-called Doubling Project. The main goal is this: to double the market share of the Swedish public transport sector. The time schedule for such an effort has not been properly set yet, but as a mid-term goal, it has been said that the industry should have doubled the ammount of travels in public transport from 2006 to 2020.
– The industry has more or less decided that this is the way to go, and both transportation companies and authorities are on board, says Lars Nordstrand, chairman of the board in transportation company Keolis Nordic. He is also one of the leading profiles in the Doubling Project, and was until 2008 highly placed in SL (Stockholm Public Transport). He admits that there are obvious infrastrucutural limitations to a project of this magnitude.
– Of course there are, but now it’s truly time to show that we in the industry can work together and challenge the government to invest from their part. There are mainly limitations when it comes to train traffic, because the actual rails are too few. But there are other solutions these days.
Historically, there has been a competition in Sweden between buses and trains. But now the focus is different, and the main aim is to make travelers leave their cars at home and save the environment by going public – regardless of how. Lars Nordstrand believes that the new kind of competition due to liberalisation is important in order for the companies to create better offers to the travelers.
– The whole public transportation sector has been very restricted by the government and local authorities, he says. This has paralyzed the creativity in the many ways. We have to work together and find new creative solutions towards a common goal, and that’s what the Doubling Project is all about.
A united industry with one voice
The Swedish Public Transport Association naturally plays an instrumental part in the Doubling Project. Right now they are in the process of helping local and regional transport companies by drafting recommendations and organising educations.
– We see to it that the industry takes its responsibility, and now the government has to take theirs, says CEO Charlotte Wäreborn Schultz.
It’s more or less a question about capacity. Like other liberalisations of monopoly, there is an infrastructural reality that the new commercial competitors must abide to, like it or not. In the case of public transport, this involves roads and railways, issues not easily resolved over night.
– We now need to deliver what the customers want, says Charlotte Wäreborn Schultz. Only then can we pressure the government into working in a better way with taxes, legislation and investments in infrastructure.
But also from the government’s side, efforts are uniting. On April the 1st this year, the Swedish Transport Administration was created from the combined efforts of mainly the Swedish Rail Administration and Swedish Road Administration. This new holistic approach to transport will hopefully create a more direct communication, since there is now only one authority responsible for “the long-term planning of the transport system for road, rail, maritme and air traffic”.
Has it been difficult to get the other industry partners to join the project?
– Not at all, says Charlotte Wäreborn Schultz from the Swedish Public Transport Association, everyone is very enthusiastic about this. We feel that this is a way to truly lift the whole sector and make public transport a high priority political issue. That hasn’t been the case so far. Now we can become a united industry with one voice and one set of demands.
Facts
Some of the main reasons for the Doubling Project:
Reducing carbon dioxide emissions
Increase energy efficiency
Better road safety
Less traffic congestion
Growth and regional development
Read more
www.svenskkollektivtrafik.se/fordubbling
The article is previously published in the magazine Swedish Bulletin.
måndag, juli 19, 2010
Hallå där Mikael Wintzell, försäljningschef på PayEx.
Hur står det egentligen till med likviditeten hos svenska bolag?
– Vi märker att många små- och medelstora bolag har problem med just likviditeten i dessa tider. Därför har vi olika lösningar som kan hjälpa till, bland annat fakturabelåning och lagerfinansiering.
Hur fungerar lagerfinansiering?
– Ungefär på samma sätt som med fakturabelåning, fast man har varulager istället för en fakturareskontra och en vara istället för en faktura. Vi kan belåna varje vara till en viss procent. På så sätt kan företaget frigöra likvider från sina tillgångar. Det ökar likviditeten och ger kreditgivaren möjlighet att behålla kontrollen över belåningsunderlaget.
Finns det ingen risk att man tar på sig skulder med ”döda lager” som säkerhet?
– Det ligger ju förstås både i vårat och kundens intresse att lagret har så hög kurans som möjligt, och vi har flera kontrollparametrar som säkerställer detta.
Vilken typ av kunder använder sig av lagerfinansiering?
– Vi har en del franchisekedjor bland kunderna, där man centralt belånar varulagret medan det fysiskt befinner sig ute i butiksledet. Vi har dessutom just fått vårt första bilmärke som kund, vilket är smått revolutionerande i Sverige. De kan finansiera sina lagerbilar som står ute hos de enskilda bilhandlarna.
På vilket sätt är det revolutionerande?
– Separations- och äganderättslagstiftningen i Sverige har gjort det väldigt svårt att belåna objekt som ska stå ute hos tredje part, men vi har anpassat avtalen och betalningssystemet enligt svenska villkor tillsammans med vår advokatbyrå Setterwalls.
Artikeln är tidigare publicerad i tematidningen Kredithantering, producerad av Smart Media i juli 2010.
– Vi märker att många små- och medelstora bolag har problem med just likviditeten i dessa tider. Därför har vi olika lösningar som kan hjälpa till, bland annat fakturabelåning och lagerfinansiering.
Hur fungerar lagerfinansiering?
– Ungefär på samma sätt som med fakturabelåning, fast man har varulager istället för en fakturareskontra och en vara istället för en faktura. Vi kan belåna varje vara till en viss procent. På så sätt kan företaget frigöra likvider från sina tillgångar. Det ökar likviditeten och ger kreditgivaren möjlighet att behålla kontrollen över belåningsunderlaget.
Finns det ingen risk att man tar på sig skulder med ”döda lager” som säkerhet?
– Det ligger ju förstås både i vårat och kundens intresse att lagret har så hög kurans som möjligt, och vi har flera kontrollparametrar som säkerställer detta.
Vilken typ av kunder använder sig av lagerfinansiering?
– Vi har en del franchisekedjor bland kunderna, där man centralt belånar varulagret medan det fysiskt befinner sig ute i butiksledet. Vi har dessutom just fått vårt första bilmärke som kund, vilket är smått revolutionerande i Sverige. De kan finansiera sina lagerbilar som står ute hos de enskilda bilhandlarna.
På vilket sätt är det revolutionerande?
– Separations- och äganderättslagstiftningen i Sverige har gjort det väldigt svårt att belåna objekt som ska stå ute hos tredje part, men vi har anpassat avtalen och betalningssystemet enligt svenska villkor tillsammans med vår advokatbyrå Setterwalls.
Artikeln är tidigare publicerad i tematidningen Kredithantering, producerad av Smart Media i juli 2010.
söndag, juli 18, 2010
Rekonstruktion - nygammalt vägval på ruinens brant
I branta nedförsbackar kan det snabbt gå utför. Företag som av olika anledningar riskerar att hamna på obestånd har ibland inga andra utvägar än att lägga ner. Men det finns en sista möjlighet innan en konkurs är ett faktum – företagsrekonstruktion.
Obestånd innebär per definition en oförmåga att betala sina skulder, en oförmåga som inte bara är tillfällig. Men var går då gränsen mellan rekonstruktion och konkurs? Lars Wenne är affärsjurist med inriktning på obeståndsrätt hos Hamilton Advokatbyrå. Han analyserar noga ett företag som begär rekonstruktion.
– Har man inte rätt förutsättningar och ingen likviditet, kanske konkurs är det enda alternativet, säger han. Men om problemen är av en något mer tillfällig art kan det absolut finnas grund för en rekonstruktion. Det krävs dock att företaget är tidigt ute. Efter utredning bedöms om förutsättningar finns – om inte kan en rekonstruktion kanske ske genom konkurs.
Enligt Lars Wenne måste man ställa krav på att det företag som ska rekonstrueras har en pålitlig organisation och att verksamheten ser ut att vara seriös. Ett företag under rekonstruktion måste rätta sig efter vissa särskilda regler bland annat rörande betalningar, presentation av ekonomiska rapporter och annat.
– Det måste också finnas förutsättningar för att fordringsägarna kan komma att acceptera ett rekonstruktionsförfarande. Rätten ska bland annat, efter fordringsägarnas hörande, besluta om en rekonstruktion ska fortgå. Finansiellt kan man genomföra en rekonstruktion med avskrivning av skulder, tillförande av nytt kapital eller omvandling av skulder till aktiekapital. Sakligt kan man genomföra en rekonstruktion genom ändring av verksamhetsområden eller liknande.
Under själva rekonstruktionsprocessen ska företaget kunna överleva och av vikt är hur detta ska lösas rent praktiskt.
– Många säljer av tillgångar för att betala kostnader under ett förfarande men det är oftast inte rätt eftersom man då riskerar att försämra någon fordringsägares säkerhet. Riskerar man att hamna i den situationen är konkurs troligen bättre. Man ska alltid se till vad som är bäst för fordringsägarna och det är inte alltid givet vad som är bäst i olika situationer.
Lars Wenne tror att antalet företagsrekonstruktioner har ökat efter uppmärksamheten med rekonstruktionen av bilbolaget SAAB. Tanken med lagstiftningen var främst att den skulle gälla äldre, lite större företag med många anställda och verksamheter som skulle behöva förändras. Det har dock visat sig att många av de företag som genomgått rekonstruktionsförfaranden är unga bolag med få anställda och låg omsättning. De som genomfört rekonstruktioner har kanske inte alltid haft rätt förutsättningar vilket alltför ofta lett till efterföljande konkurs.
– Faktum är att många rekonstruktioner misslyckas på grund av felaktiga bedömningar, säger han. En konkurs kan faktiskt leda till ett nytt bolag med nya förutsättningar får en helt annan chans på marknaden än ett bolag som försöker genomföra en rekonstruktion som drar ut på tiden, kostar mycket och senare misslyckas.
Oftast är det fordringsägare som efter rekommendation vänder sig till någon av Hamilton Advokatbyrås 40 obeståndsjurister för att få hjälp. Det drabbade företaget är därför ibland inte alls med på noterna från början.
– Det är väl ett sjukdomsfenomen att man inte vill erkänna sin situation, säger Lars Wenne. Vissa kommer till en probleminsikt alldeles för sent. Man borde egentligen anlita oss redan när problemen börjar skymta vid horisonten. Man måste förstås fråga sig varför man har ett negativt resultat och vilka åtgärder man i så fall kan vidta för att ändra på situationen. Det finns ingen anledning att bara sitta och vänta på att en negativ trend ska vända.
Fakta
I Sverige genomförs ungefär 100-200 företagsrekonstruktioner varje år. Mellan januari och maj 2010 genomfördes 2682 konkurser i landet, en minskning med 15 procent från året innan. (Källa: UC)
Artikeln är tidigare publicerad i tematidningen Kredithantering, producerad av Smart Media i juli 2010.
Obestånd innebär per definition en oförmåga att betala sina skulder, en oförmåga som inte bara är tillfällig. Men var går då gränsen mellan rekonstruktion och konkurs? Lars Wenne är affärsjurist med inriktning på obeståndsrätt hos Hamilton Advokatbyrå. Han analyserar noga ett företag som begär rekonstruktion.
– Har man inte rätt förutsättningar och ingen likviditet, kanske konkurs är det enda alternativet, säger han. Men om problemen är av en något mer tillfällig art kan det absolut finnas grund för en rekonstruktion. Det krävs dock att företaget är tidigt ute. Efter utredning bedöms om förutsättningar finns – om inte kan en rekonstruktion kanske ske genom konkurs.
Enligt Lars Wenne måste man ställa krav på att det företag som ska rekonstrueras har en pålitlig organisation och att verksamheten ser ut att vara seriös. Ett företag under rekonstruktion måste rätta sig efter vissa särskilda regler bland annat rörande betalningar, presentation av ekonomiska rapporter och annat.
– Det måste också finnas förutsättningar för att fordringsägarna kan komma att acceptera ett rekonstruktionsförfarande. Rätten ska bland annat, efter fordringsägarnas hörande, besluta om en rekonstruktion ska fortgå. Finansiellt kan man genomföra en rekonstruktion med avskrivning av skulder, tillförande av nytt kapital eller omvandling av skulder till aktiekapital. Sakligt kan man genomföra en rekonstruktion genom ändring av verksamhetsområden eller liknande.
Under själva rekonstruktionsprocessen ska företaget kunna överleva och av vikt är hur detta ska lösas rent praktiskt.
– Många säljer av tillgångar för att betala kostnader under ett förfarande men det är oftast inte rätt eftersom man då riskerar att försämra någon fordringsägares säkerhet. Riskerar man att hamna i den situationen är konkurs troligen bättre. Man ska alltid se till vad som är bäst för fordringsägarna och det är inte alltid givet vad som är bäst i olika situationer.
Lars Wenne tror att antalet företagsrekonstruktioner har ökat efter uppmärksamheten med rekonstruktionen av bilbolaget SAAB. Tanken med lagstiftningen var främst att den skulle gälla äldre, lite större företag med många anställda och verksamheter som skulle behöva förändras. Det har dock visat sig att många av de företag som genomgått rekonstruktionsförfaranden är unga bolag med få anställda och låg omsättning. De som genomfört rekonstruktioner har kanske inte alltid haft rätt förutsättningar vilket alltför ofta lett till efterföljande konkurs.
– Faktum är att många rekonstruktioner misslyckas på grund av felaktiga bedömningar, säger han. En konkurs kan faktiskt leda till ett nytt bolag med nya förutsättningar får en helt annan chans på marknaden än ett bolag som försöker genomföra en rekonstruktion som drar ut på tiden, kostar mycket och senare misslyckas.
Oftast är det fordringsägare som efter rekommendation vänder sig till någon av Hamilton Advokatbyrås 40 obeståndsjurister för att få hjälp. Det drabbade företaget är därför ibland inte alls med på noterna från början.
– Det är väl ett sjukdomsfenomen att man inte vill erkänna sin situation, säger Lars Wenne. Vissa kommer till en probleminsikt alldeles för sent. Man borde egentligen anlita oss redan när problemen börjar skymta vid horisonten. Man måste förstås fråga sig varför man har ett negativt resultat och vilka åtgärder man i så fall kan vidta för att ändra på situationen. Det finns ingen anledning att bara sitta och vänta på att en negativ trend ska vända.
Fakta
I Sverige genomförs ungefär 100-200 företagsrekonstruktioner varje år. Mellan januari och maj 2010 genomfördes 2682 konkurser i landet, en minskning med 15 procent från året innan. (Källa: UC)
Artikeln är tidigare publicerad i tematidningen Kredithantering, producerad av Smart Media i juli 2010.
onsdag, juli 14, 2010
Momsåtervinning
Alla företag som handlar med andra länder vet att momsfrågorna kan vara kniviga. Ofta finns det stora momspengar att hämta hem, men många företag jobbar också svart i utlandet utan vetskap. Som tur är finns det momskonsulter att rådfråga.
Moms är tillsynes enkelt. Konsumenterna står för kostnaden, och företagen säkerställer att staten får in sina pengar varje månad. Men så fort det handlar om handel med utlandet är momsen en snårig djungel där mycket pengar försvinner. Alla länder har sina tolkningar och regler, och det krävs kunskap för att hämta hem sina betalade momskostnader.
– På pappret har EU i princip samma momslagstiftning, säger Stefan Ekmark på VAT Adviser, men i praktiken är det inte lika enkelt. Undantag, förenklingsregler och olika momssatser gör det hela betydligt krångligare.
Angelica Klingenberg på Moms Finans håller med:
– Varje lands skatteverk har sin egen tolkning av direktiv och lagar som inte alltid går i harmoni med varandra. Det leder i många fall till att företag från vissa länder söker tillbaka moms på mer fördelaktiga villkor än företag från andra länder.
Ett stort dilemma i sammanhanget är att många svenska företag tror att de enkelt ska kunna hämta hem momspengar från utlandet. Men vad flera glömmer är att om man bedrivit verksamhet i ett annat land kan man vara skyldig att momsregistrera sig där. Enligt Stefan Ekmark är det här det farligaste felet man gör, något som i värsta fall kalla leda till stora ekonomiska smällar flera år i efterhand.
– Så fort det gäller affärstransaktioner utanför landets gränser så tänker man att ”det här är momsfritt”, och det är lätt att se EU som sin hemmamarknad. Men så fort man gör affärer som anses vara omsatta inom det andra landet gäller andra regler och då kan man vara skyldig att momsregistrera sig om inte någon förenklingsregel går att använda. Annars jobbar man svart, precis som man skulle göra om man inte betalade moms i Sverige.
Om en registrering inte skett kan ens förhoppningar om återbetald moms grusas ordentligt ifall den utländska skattemyndigheten avslår ens ansökan och istället börjar nysta i företagets övriga förehavanden i landet. Speciellt svårt kan det vara med köp av tjänster, där momsen beror på var tjänsten är förbrukad. Angelica Klingenberg tar som exempel ett event utfört och fakturerat av en italiensk byrå, fast eventet var i Tyskland.
– Om det svenska företaget försöker återvinna denna momsen från Italien så skulle de få avslag. Dock så har den italienske fakturautställaren av misstag debiterat fel moms, han tog italiensk moms på 20 procent istället för tysk moms på 19 procent. Företaget har inte bara betalat för mycket moms, de har dessutom förmodligen förlorat chansen att få någon moms åter från utlandet eftersom deadline för inlämnande av ansökningar förmodligen redan passerat.
Och där berör vi en annan viktig punkt – administrationen. Från och med i år har EU beslutat att samtliga skattemyndigheter ska öppna elektroniska webbportaler för ansökan om momsåtervinning. Men ännu har det inte lett till någon vidare effektivisering av arbetet, enligt Stefan Ekmark.
– Det tar faktiskt längre tid för oss nu än tidigare. Det kommer nog bli jättebra, men systemet har haft en del barnsjukdomar. Sen glömmer många bort att myndigheterna fortfarande ställer samma krav utifrån sin lagstiftning fastän deklarationen lämnas in i den svenska portalen. De svarar även ofta på sitt eget språk, så har du till exempel med Polen att göra kommer det kanske ett svar på polska som säger att du måste svara själv – på polska – inom sju arbetsdagar.
Fakta
Det är vanligt att företag tappar moms på kostnader som hotell och resor i utlandet. Men det gäller att det står klart och tydligt rätt företagsnamn och adress i hotellbokningen, annars kan det bli svårt att få momsåtervinningen godkänd.
Företag som arbetar med momsåtervinning och momsregistering kan genomföra korrekkta ansökningar om momsåtervinning till utländska skattemyndigheter. Men de kan även se över din verksamhet och ge råd ifall det är dags att momsregistrera i ett ytterligare land. Om skyldigheten uppdagas för sent kan det nämligen resultera i både efterhandsbetalningar, räntekostnader och straffavgifter.
Artikeln är tidigare publicerad i tematidningen Kredithantering, producerad av Smart Media i juli 2010.
Moms är tillsynes enkelt. Konsumenterna står för kostnaden, och företagen säkerställer att staten får in sina pengar varje månad. Men så fort det handlar om handel med utlandet är momsen en snårig djungel där mycket pengar försvinner. Alla länder har sina tolkningar och regler, och det krävs kunskap för att hämta hem sina betalade momskostnader.
– På pappret har EU i princip samma momslagstiftning, säger Stefan Ekmark på VAT Adviser, men i praktiken är det inte lika enkelt. Undantag, förenklingsregler och olika momssatser gör det hela betydligt krångligare.
Angelica Klingenberg på Moms Finans håller med:
– Varje lands skatteverk har sin egen tolkning av direktiv och lagar som inte alltid går i harmoni med varandra. Det leder i många fall till att företag från vissa länder söker tillbaka moms på mer fördelaktiga villkor än företag från andra länder.
Ett stort dilemma i sammanhanget är att många svenska företag tror att de enkelt ska kunna hämta hem momspengar från utlandet. Men vad flera glömmer är att om man bedrivit verksamhet i ett annat land kan man vara skyldig att momsregistrera sig där. Enligt Stefan Ekmark är det här det farligaste felet man gör, något som i värsta fall kalla leda till stora ekonomiska smällar flera år i efterhand.
– Så fort det gäller affärstransaktioner utanför landets gränser så tänker man att ”det här är momsfritt”, och det är lätt att se EU som sin hemmamarknad. Men så fort man gör affärer som anses vara omsatta inom det andra landet gäller andra regler och då kan man vara skyldig att momsregistrera sig om inte någon förenklingsregel går att använda. Annars jobbar man svart, precis som man skulle göra om man inte betalade moms i Sverige.
Om en registrering inte skett kan ens förhoppningar om återbetald moms grusas ordentligt ifall den utländska skattemyndigheten avslår ens ansökan och istället börjar nysta i företagets övriga förehavanden i landet. Speciellt svårt kan det vara med köp av tjänster, där momsen beror på var tjänsten är förbrukad. Angelica Klingenberg tar som exempel ett event utfört och fakturerat av en italiensk byrå, fast eventet var i Tyskland.
– Om det svenska företaget försöker återvinna denna momsen från Italien så skulle de få avslag. Dock så har den italienske fakturautställaren av misstag debiterat fel moms, han tog italiensk moms på 20 procent istället för tysk moms på 19 procent. Företaget har inte bara betalat för mycket moms, de har dessutom förmodligen förlorat chansen att få någon moms åter från utlandet eftersom deadline för inlämnande av ansökningar förmodligen redan passerat.
Och där berör vi en annan viktig punkt – administrationen. Från och med i år har EU beslutat att samtliga skattemyndigheter ska öppna elektroniska webbportaler för ansökan om momsåtervinning. Men ännu har det inte lett till någon vidare effektivisering av arbetet, enligt Stefan Ekmark.
– Det tar faktiskt längre tid för oss nu än tidigare. Det kommer nog bli jättebra, men systemet har haft en del barnsjukdomar. Sen glömmer många bort att myndigheterna fortfarande ställer samma krav utifrån sin lagstiftning fastän deklarationen lämnas in i den svenska portalen. De svarar även ofta på sitt eget språk, så har du till exempel med Polen att göra kommer det kanske ett svar på polska som säger att du måste svara själv – på polska – inom sju arbetsdagar.
Fakta
Det är vanligt att företag tappar moms på kostnader som hotell och resor i utlandet. Men det gäller att det står klart och tydligt rätt företagsnamn och adress i hotellbokningen, annars kan det bli svårt att få momsåtervinningen godkänd.
Företag som arbetar med momsåtervinning och momsregistering kan genomföra korrekkta ansökningar om momsåtervinning till utländska skattemyndigheter. Men de kan även se över din verksamhet och ge råd ifall det är dags att momsregistrera i ett ytterligare land. Om skyldigheten uppdagas för sent kan det nämligen resultera i både efterhandsbetalningar, räntekostnader och straffavgifter.
Artikeln är tidigare publicerad i tematidningen Kredithantering, producerad av Smart Media i juli 2010.
söndag, juni 27, 2010
Factoring räddar kassaflödet
Hur står det till med likviditeten egentligen? Att låna pengar med sina fakturor som säkerhet är ett snabbt och enkelt sätt att få loss pengar - långt innan fakturorna är betalda.
Likviditet tycks vara ordet på alla företagares läppar. I tuffa tider lever många företag på marginalen, och själva kassaflödet är ofta skillnaden mellan vinna och försvinna. För projektbaserade uppdrag kan faktureringen ske månader efter den förra kontantinjektionen. Om man därefter ska vänta minst 30 dagar kan det bli svettigt med leverantörsfakturorna.
Lösningen stavas factoring. I begreppet ligger både ren hantering av fakturor och efterföljande hantering av inbetalningar, men det kan även innebära möjligheten för företagaren att belåna eller sälja sin faktura till factoringbolaget.
I regel går det till så att företaget X skapar sin faktura precis som vanligt för att skicka till företaget Y, men istället så skickas den till factoringbolaget Z. Z skriver ut och skickar originalet till Y. Belåningslösningen fungerar så att X erhåller det belopp som fakturorna är belånade med i samband med att fakturorna ställs ut. Företaget Y har alltså fått en faktura precis som vanligt.
På det här sättet kan du med större precision styra hur kassaflödet ska komma att se ut den närmaste tiden. Behövs pengarna imorgon eller om en månad? Friheten att kunna välja själv kan vara avgörande för betalningsförmågan.
Mattias Fornell är frilansande fotograf med egen firma. Han tröttnade för några år sedan på att behöva kräva in små och stora fakturor från sina många olika kunder, och bestämde sig till slut för att anlita en tredje part.
– Jag har inte sålt några fakturor, men bara det att få någon som drev in pengarna åt mig är väl värt det jag betalar i årsavgift för tjänsten. Om man gör affärer med vänner kanske det inte ser så "snyggt" ut att skicka fakturor genom ett factoringbolag, men har man svårt att få betalt för det jobb man gör är det förstås helt klockrent. Frilanstillvaron är redan tillräckligt otrygg som den är.
Rickard Westlund är skandinavisk regionchef på Intrum Justitia. Han har svårt att se någon konkret ökning av efterfrågan på just factoringtjänster i marknaden, men han tror att marknaden är större och att företagen vänder sig till allt fler aktörer.
– Det handlar ju om att få en förstärkning i kassaflödet. Fakturaköp och fakturabelåning har blivit väldigt naturliga finansieringsprodukter som även bankerna erbjuder i form av en rörelsekredit.
Principen är alltså densamma – om du kan visa att du har kundfordringar är det inga problem att få fram kapital. Men att hela tiden få pengarna direkt i handen borde rimligtvis kunna bidra till problem på längre sikt för den som inte är uppmärksam.
– Jag tror inte det är problem om det hanteras väl, säger Rickard Westlund. Det är ett så pass naturligt flöde, och det är inte alla företag som klarar av att vänta till dess de får betalt efter att de utfört jobbet.
Vad är då skillnaden mellan fakturaköp och fakturabelåning? Framförallt är det en fråga om vem som tar ansvar för risken.
– Vid fakturabelåning får man belåna en viss del av sin reskontra. Det blir en relation mellan företaget och finansiären, men risken ligger hela tiden kvar hos dig som företag. Det är i grunden en traditionell bankbelåningsprodukt: du får tex 50 procent nu och 50 procent vid fakturans betalning. Om man däremot pratar om fakturaköp, så får du fullt betalt direkt - efter kostnader. Då överlåts risken till finansiären.
Skillnaden ligger också i priset. Att sälja sina fakturor kostar helt enkelt betydligt mer än att ägna sig åt belåning. Rickard Westlund upplever att det till stor utsträckning är Business to Business-företag som använder sig av den här typen av finansiering.
– Varför vet jag faktiskt inte. Men tidigare var dessa tjänster ganska ovanliga, medan de nu finns överallt som vanliga bankprodukter.
Likviditet tycks vara ordet på alla företagares läppar. I tuffa tider lever många företag på marginalen, och själva kassaflödet är ofta skillnaden mellan vinna och försvinna. För projektbaserade uppdrag kan faktureringen ske månader efter den förra kontantinjektionen. Om man därefter ska vänta minst 30 dagar kan det bli svettigt med leverantörsfakturorna.
Lösningen stavas factoring. I begreppet ligger både ren hantering av fakturor och efterföljande hantering av inbetalningar, men det kan även innebära möjligheten för företagaren att belåna eller sälja sin faktura till factoringbolaget.
I regel går det till så att företaget X skapar sin faktura precis som vanligt för att skicka till företaget Y, men istället så skickas den till factoringbolaget Z. Z skriver ut och skickar originalet till Y. Belåningslösningen fungerar så att X erhåller det belopp som fakturorna är belånade med i samband med att fakturorna ställs ut. Företaget Y har alltså fått en faktura precis som vanligt.
På det här sättet kan du med större precision styra hur kassaflödet ska komma att se ut den närmaste tiden. Behövs pengarna imorgon eller om en månad? Friheten att kunna välja själv kan vara avgörande för betalningsförmågan.
Mattias Fornell är frilansande fotograf med egen firma. Han tröttnade för några år sedan på att behöva kräva in små och stora fakturor från sina många olika kunder, och bestämde sig till slut för att anlita en tredje part.
– Jag har inte sålt några fakturor, men bara det att få någon som drev in pengarna åt mig är väl värt det jag betalar i årsavgift för tjänsten. Om man gör affärer med vänner kanske det inte ser så "snyggt" ut att skicka fakturor genom ett factoringbolag, men har man svårt att få betalt för det jobb man gör är det förstås helt klockrent. Frilanstillvaron är redan tillräckligt otrygg som den är.
Rickard Westlund är skandinavisk regionchef på Intrum Justitia. Han har svårt att se någon konkret ökning av efterfrågan på just factoringtjänster i marknaden, men han tror att marknaden är större och att företagen vänder sig till allt fler aktörer.
– Det handlar ju om att få en förstärkning i kassaflödet. Fakturaköp och fakturabelåning har blivit väldigt naturliga finansieringsprodukter som även bankerna erbjuder i form av en rörelsekredit.
Principen är alltså densamma – om du kan visa att du har kundfordringar är det inga problem att få fram kapital. Men att hela tiden få pengarna direkt i handen borde rimligtvis kunna bidra till problem på längre sikt för den som inte är uppmärksam.
– Jag tror inte det är problem om det hanteras väl, säger Rickard Westlund. Det är ett så pass naturligt flöde, och det är inte alla företag som klarar av att vänta till dess de får betalt efter att de utfört jobbet.
Vad är då skillnaden mellan fakturaköp och fakturabelåning? Framförallt är det en fråga om vem som tar ansvar för risken.
– Vid fakturabelåning får man belåna en viss del av sin reskontra. Det blir en relation mellan företaget och finansiären, men risken ligger hela tiden kvar hos dig som företag. Det är i grunden en traditionell bankbelåningsprodukt: du får tex 50 procent nu och 50 procent vid fakturans betalning. Om man däremot pratar om fakturaköp, så får du fullt betalt direkt - efter kostnader. Då överlåts risken till finansiären.
Skillnaden ligger också i priset. Att sälja sina fakturor kostar helt enkelt betydligt mer än att ägna sig åt belåning. Rickard Westlund upplever att det till stor utsträckning är Business to Business-företag som använder sig av den här typen av finansiering.
– Varför vet jag faktiskt inte. Men tidigare var dessa tjänster ganska ovanliga, medan de nu finns överallt som vanliga bankprodukter.
tisdag, juni 22, 2010
Relationsbyggen kring centercourt
Fråga: Hur kan man räkna hem sin investering i ett idrottsevenemang?
Svar: Genom att maximera insatsen med hjälp av relationsskapande aktiviteter i en sund och prestationsinriktad kontext.
Christer Hult på det tennisinriktade evenemangsbolaget PR Event har en mängd olika yrkesroller som skiftar med årstiderna. Företaget tar ett totalansvar över evenemanget som sträcker sig från finansiering tillsammans med samarbetspartners, till personalfrågor, marknadsföring, produktion, sidoevenemang, praktiskt genomförande och uppföljning.
– Öppenheten inför marknadsföring genom evenemang är större idag än tidigare, säger han. Men samtidigt har företagens krav ökat – de vill se tydliga resultat på sina investeringar.
Christer Hult tycker inte om att använda ordet sponsring, utan menar att det snarare handlar om en väl genomtänkt relationsmarknadsföring.
– Många företag ser ett evenemangssamarbete som en utmärkt arena för att kunna bjuda in befintliga och potentiella kunder och affärskontakter. Just idrott ger dessutom både ett spänningsmoment att samlas kring och en sund och prestationsinriktad miljö att exponeras i.
Han menar att det finns tre huvudkomponenter i ett evenemangsprojekt. Först själva exponeringen gentemot marknaden, där man bygger varumärke. Sen är det den direkta kommunikationen på plats, med exempelvis försäljning, utställningar eller egna events. Sist – men det för tillfället mest växande – är relationsdelen, där man använder evenemanget för att stärka sina kundrelationer.
– Det är viktigt att ställa sig frågor som ”vilken målgrupp är på plats?”; ”är det dem vi vill nå?”; ”vilka kunder ska vi bjuda in?”; ”är de verkligen roade av evenemanget?”, och så vidare. Om det känns rätt kan man utöka sin delaktighet och aktivera partnerskapet – på så sätt kan du också maximera investeringen och lättare räkna hem den. Men det kan ta tid att lära sig, så kontinuitet är också väldigt viktigt för att bli lyckosam, säger Christer Hult.
Svar: Genom att maximera insatsen med hjälp av relationsskapande aktiviteter i en sund och prestationsinriktad kontext.
Christer Hult på det tennisinriktade evenemangsbolaget PR Event har en mängd olika yrkesroller som skiftar med årstiderna. Företaget tar ett totalansvar över evenemanget som sträcker sig från finansiering tillsammans med samarbetspartners, till personalfrågor, marknadsföring, produktion, sidoevenemang, praktiskt genomförande och uppföljning.
– Öppenheten inför marknadsföring genom evenemang är större idag än tidigare, säger han. Men samtidigt har företagens krav ökat – de vill se tydliga resultat på sina investeringar.
Christer Hult tycker inte om att använda ordet sponsring, utan menar att det snarare handlar om en väl genomtänkt relationsmarknadsföring.
– Många företag ser ett evenemangssamarbete som en utmärkt arena för att kunna bjuda in befintliga och potentiella kunder och affärskontakter. Just idrott ger dessutom både ett spänningsmoment att samlas kring och en sund och prestationsinriktad miljö att exponeras i.
Han menar att det finns tre huvudkomponenter i ett evenemangsprojekt. Först själva exponeringen gentemot marknaden, där man bygger varumärke. Sen är det den direkta kommunikationen på plats, med exempelvis försäljning, utställningar eller egna events. Sist – men det för tillfället mest växande – är relationsdelen, där man använder evenemanget för att stärka sina kundrelationer.
– Det är viktigt att ställa sig frågor som ”vilken målgrupp är på plats?”; ”är det dem vi vill nå?”; ”vilka kunder ska vi bjuda in?”; ”är de verkligen roade av evenemanget?”, och så vidare. Om det känns rätt kan man utöka sin delaktighet och aktivera partnerskapet – på så sätt kan du också maximera investeringen och lättare räkna hem den. Men det kan ta tid att lära sig, så kontinuitet är också väldigt viktigt för att bli lyckosam, säger Christer Hult.
söndag, juni 20, 2010
Swedbank Arena ska locka världsartister till Solna
Stockholm håller på att få en unik arena i världsklass – 2012 ska Swedbank Arena stå klar för allmänheten. Och kring den håller en helt ny stadsdel på att växa fram.
Det första spadtaget till den så kallade Arenastaden togs av prinsessan Victoria 2009, och i år byggs det för fullt i Solna. Råsundastadion ska rivas, och Swedbank Arena kommer därmed att bli Sveriges nya nationalarena för fotboll.
– Det är ett unikt projekt, säger Christian Alexandersson, vd för Swedbank Arena. Det kommer att bli en av Nordeuropas största och mest moderna arenor. Dessutom är den multifunktionell, så att underlagen kan skifta mellan gräs, grus och is beroende på evenemang.
Ska locka hit fler stora evenemang
Vid fotbollsmatcher kommer det att finnas 50.000 sittplatser, och på konserter kan så många som 65.000 åskådare ta del av showen. Christian Alexandersson hoppas därmed kunna locka både fler världsartister och nya typer av evenemang till Stockholmspubliken.
– Vi vet att det finns flera evenemang som aldrig kommer till Stockholm just på grund av att arenornas kapacitet är för låg, säger han. Nu kan vi attrahera projekt av en helt annan magnitud än tidigare. Det är fantastiskt kul att få lägga grunden till något som aldrig funnits förut i Sverige.
Stockholm får ny stadsdel
Arenastaden kommer att förvandla det gamla industriområdet i Solna till en helt ny stadsdel, med nybyggda bostäder för 5.000 boende och verksamheter som totalt sett sysselsätter 15.000 personer. Stadsdelens hotell kommer att drivas av Choice, och ska bland annat innehålla 400 dubbelrum, en bankettsal samt en imponerande skybar, 90 meter ovan jord. I planeringen av området finns också ett tydligt miljöfokus.
– Solna har redan tidigare jobbat mycket med miljöfrågor, men i och med den här nära kommunikationen med pendeltåg och tunnelbana kommer det på allvar att bli en ”compact city”, säger Christian Alexandersson. Allting finns verkligen inom gångavstånd, bara sju minuters tågfärd från Stockholm City.
Artikeln tidigare publicerad i tematidningen Event & Sponsring, distribuerad med SvD och producerad av Mediaplanet sommaren 2010.
Det första spadtaget till den så kallade Arenastaden togs av prinsessan Victoria 2009, och i år byggs det för fullt i Solna. Råsundastadion ska rivas, och Swedbank Arena kommer därmed att bli Sveriges nya nationalarena för fotboll.
– Det är ett unikt projekt, säger Christian Alexandersson, vd för Swedbank Arena. Det kommer att bli en av Nordeuropas största och mest moderna arenor. Dessutom är den multifunktionell, så att underlagen kan skifta mellan gräs, grus och is beroende på evenemang.
Ska locka hit fler stora evenemang
Vid fotbollsmatcher kommer det att finnas 50.000 sittplatser, och på konserter kan så många som 65.000 åskådare ta del av showen. Christian Alexandersson hoppas därmed kunna locka både fler världsartister och nya typer av evenemang till Stockholmspubliken.
– Vi vet att det finns flera evenemang som aldrig kommer till Stockholm just på grund av att arenornas kapacitet är för låg, säger han. Nu kan vi attrahera projekt av en helt annan magnitud än tidigare. Det är fantastiskt kul att få lägga grunden till något som aldrig funnits förut i Sverige.
Stockholm får ny stadsdel
Arenastaden kommer att förvandla det gamla industriområdet i Solna till en helt ny stadsdel, med nybyggda bostäder för 5.000 boende och verksamheter som totalt sett sysselsätter 15.000 personer. Stadsdelens hotell kommer att drivas av Choice, och ska bland annat innehålla 400 dubbelrum, en bankettsal samt en imponerande skybar, 90 meter ovan jord. I planeringen av området finns också ett tydligt miljöfokus.
– Solna har redan tidigare jobbat mycket med miljöfrågor, men i och med den här nära kommunikationen med pendeltåg och tunnelbana kommer det på allvar att bli en ”compact city”, säger Christian Alexandersson. Allting finns verkligen inom gångavstånd, bara sju minuters tågfärd från Stockholm City.
Artikeln tidigare publicerad i tematidningen Event & Sponsring, distribuerad med SvD och producerad av Mediaplanet sommaren 2010.
lördag, januari 23, 2010
Högt och lågt i Berlin
Europas egentliga kulturhuvudstad heter Berlin. Allt om Hotell och Resor fick ta del av stadens oöverskådliga utbud av rockklubbar, konsthotell, kebaberior och vinbarer. Berlin är lite ruffigare, lite punkigare, föder lite mer kreativ frihet. Precis som det ska vara i en riktig storstad.
Att ens försöka skaffa sig en överblick i en världsstad som Berlin på en helg är förstås en befängd idé – en stad ska nämligen inte gå att tämja. Hur många guider eller handböcker man än skriver eller läser, har staden ändå förändrats under tiden.
Berlin är på många sätt förlåtande. Efter att ha pressats hårt av märkliga ideologier är locket onekligen bortlyft från grytan. Ibland går liberalismen nästan för långt åt andra hållet, men för konstnärer, musiker och kreatörer är det fortfarande hit många söker sig för att kunna andas. Det märks i Berlins gatubild. Dessutom är det iögonfallande att åldern inte har någon betydelse i staden. Den svenska åldersnojan är som bortblåst, och att vara sextio år på nattklubb är ingenting man bryr sig om. I vissa avseenden visar Berlin upp sig som man vill att världen ska vara.
Arte Luise Kunsthotel
Konstnären Theresa Mars fyra meter höga svartvita collage av kroppar och mönster, ögonblick och öden, ger mig nästan svindel. Men du bör förstås ta på dig de konstnärliga bågarna om du ska bo på Arte Luise Kunsthotel – redan när man ser den enorma hästmulen utsprungen ut receptionens västra vägg anar man konceptet. Femtio konstnärer har fått skapa varsitt rum på hotellet, vars epicentrum består av en lummig innergård, mitt i Mitte, mitt i Berlin.
I 512:an pågår en ständig lek med dimensioner. Badrummet är lika stort som ett medelsvenskt vardagsrum, med ett handfat för storfamiljen och en spegel för jättar. Längre fram i den kliniskt vita korridoren finns en stor walk-in-closet; till höger sovrummet med två enorma väggmålningar som möter varandra – färg mot svartvitt. I hörnet ligger en bok där gästerna kan kommentera, berömma, problematisera eller bara skicka en hälsning.
Kerstin Berger grundade Luise 1999, ett stenkast från den fallna Berlinmuren. Som gallerist föddes idén om ett hotell där konstnärerna själva skapade rummens karaktär. Kontaktnätet fanns ju på plats.
– Mina vänner tyckte jag var galen som skulle öppna ett hotell i det här området. Det var oerhört nedgånget, och det fanns ingenting här.
Tio år senare låter det annorlunda. Kort efter hotelletableringen beslöt sig den tyska regeringen nämligen för att flytta den politiska administrationen från Bonn till den nya huvudstaden Berlin. Därefter har området kring Luisenstrasse blivit ett politiskt, finansiellt och medialt nav, i hjärtat av Berlin. En ren lyckosatsning med andra ord.
– Vi hade förstås ingen aning om vad som skulle hända här, säger Kerstin. Men man kan säga att vi är väldigt nöjda med utvecklingen.
Luises koncept är lika sympatiskt som enkelt: Femtio rum, femtio konstnärer. Alla jobbar ideellt med att dekorera sitt eget rum, men tar därefter del av rummets intäkter. Ju populärare (och spektakulärare) rum man lyckats skapa, desto mer klirr i konstkassan. En gång om året sammanställer Kerstin Berger de olika rummens intäkter och betalar ut pengarna till respektive konstnär. Förutom pengar får de dessutom en veckas fritt boende i ”sitt” rum – en utmärkt reklamplats och en trevlig representationsmöjlighet för fattiga skapare.
– Vi skriver kontrakt på två år i taget med våra konstnärer, och vi försöker uppdatera eller byta ut rum med jämna mellanrum. Vi vill att våra gäster alltid ska känna att det hänt något nytt.
www.luise-berlin.com
Traditionell prakt på Ritz-Carlton
The Ritz-Carlton på Poltsdamer Platz omges av höga fönsterskyskrapor, som om begreppet finanskris aldrig myntats. Det samma gäller för insidan av det anrika lyxhotellet: träpanel, kristallkronor, guldfärg och heltäckningsmattor får en att färdas in i villfarelsen om en annan värld – och en annan tid.
I club lounge viskas det. Affärsresenärer läser Financial Times-bilagor om yachter och smuttar på te eller tar för sig av buffén som byts ut fyra gånger under dagen. Ett glas champagne trollas fram. Mitt på dagen, mitt i livet.
Rummet andas naturligtvis samma typ av manliga, ekträbelamrade elegans, med ett vd-osande skrivbord som epicentrum. Fem vackra chokladpraliner väntar på sin dom.
Trots att Ritz-Carlton är sig likt över hela världen, känns både inredningen och stämningen extra passande här i Tyskland. Rustikt, ordentligt, mustigt, elegant. Det är också en servicenivå som imponerar.
White Trash Fast Food
White Trash Fast Food är ett eklektiskt och legendariskt nav i forna Östberlins kokande rockgryta. Med en märklig och osökt blandning av orientaliskt palats, medioker kinakrog, burlesk krogshow, irländsk pub och bira-och-burgarställe för brölande expats lyckas WTFF ändå hålla integriteten på topp. Det märks inte minst på personalen, som i ena stunden känner för att bjuda på shots för att du verkar hängig, för att i nästa stund ihärdigt ignorera ditt fingerviftande och ge dig en utskällning för att du filmar eller fotar (Berlins drogliberalism har föranlett denna mer eller mindre uttalade överenskommelse i klubbvärlden).
Två scener finns till förfogande – i källaren spelar olika band eller djs varje kväll. Stänger gör man när man känner för det, eller när du inte spenderar tillräckligt mycket pengar. Det kan bli klockan tre, sex eller tio på morgonen. Vill du tatuera dig är det bara att kila ner till tatueringsstudion.
Wolfgang Sinhart är en legendar i rock-Berlin, både som trummis och club manager på White Trash. Han döljer effektivt sin tatuerade torso med skräddarsydda skjortor och snygga kavajer. Som en stilig försvarsadvokat stryker han runt bland skapelses många skrymslen och vrår för att se till att gäster och personal har det bra. Det var Los Angeles-kocken Walter ”Wally” Potts som grundade White Trash 2002. Sedan dess har klubben satt sig på kartan som stället man som rockband ska spela på i Berlin. Samtidigt spelar den rustika och välsmakande maten stor roll, liksom den otvungna no bullshit-attityden som genomsyrar hela etablissemanget. Gör du dig ovän med ägare och personal har du inte mycket där att hämta. Fångar du deras hjärta har du ett nytt stamhak.
www.whitetrashfastfood.com
Finpizza på hippa Casolare
Stadsdelen Kreuzberg har gått samma öde till mötes som sina fränder i New York, London och Stockholm – hippa, nyblivna föräldrar som tränar yoga, köper ekologiskt och jobbar med media, omgivna av spexande hippies och bittra pundare som tycker det var bättre förr. Men liksom alla Sohos och Sofos är Kreuzberg också fortfarande ganska skönt, och ständigt fullt av överraskningar. Restaurangen Casolare är, om inte en omtalad Berlinsk knytpunkt, så i alla fall ett naturligt häng för bakfulla musiker, helglyxande barnfamiljer och lata studenter. Anledningen är både den centrala belägenheten vid floden och – desto viktigare – de fantastiska och högst prisvärda pizzorna.
Kirk
Trendigt, småsofistikerat men ganska oprentiöst litet vattenhål med retrotouch i östra Kreuzberg vid Schlesisches Tor. Här röker man cigaretter, lyssnar på vinyl, dricker vin och pratar om livets väsentlighter. Är det kallt kanske man tänder en brasa.
www.kirkbar-berlin.de
Ankerklause
Komplett med rustik skeppsinredning guppar Anker pålitligt på floden vid Kottbusser Damm och serverar enorma pilsner till gladlynta herrar, rockande hipsters och romantiserande par. Skön, sjöbusig atmosfär och sittplatser ute på däck gör att en eftermiddag snabbt blir kväll på Ankerklause.
www.ankerklause.de
Watergate
Som ett pulserande hjärta i Berlinnatten ligger nattklubben Watergate och dunkar ut monoton house och techno precis vid vattnet. Faktum är att klubben har ett enormt utedäck där vackra nattklubbare minglar, hånglar, röker och byter visitkort till en vacker bakgrund av glittrande gryningssol över floden Spree. På insidan pågår den oändliga parningsritualen på dansgolv i två plan, med ofta internationellt erkända djs. När vi klockan tre instinktivt gäspar och tittar på klockan rynkar Berlinborna förvånat på ögonbrynen. ”Det brukar vara bäst här runt klockan 08”, säger någon och dansar vidare. Vi inser att vi spelar i en helt annan liga.
www.water-gate.de
Mysliwska
Ett par kvarter upp från Watergate ligger bland annat Mysliwska, ryskt småkarg och opretentiös bar med odefinierbar publik. En hederlig gammal vinyl-dj står och peppar hipsters, tweedgubbar och studenter att festa vidare. Ute på trottoaren finns sittpallar och små bord, vilket gör att du blir ytterst deltagande i kvällspulsen på bartäta Schlesischestrasse (försök säga det efter åtta öl!).
Artikeln är tidigare publicerad i tidningen Allt om Hotell & Resor.
Att ens försöka skaffa sig en överblick i en världsstad som Berlin på en helg är förstås en befängd idé – en stad ska nämligen inte gå att tämja. Hur många guider eller handböcker man än skriver eller läser, har staden ändå förändrats under tiden.
Berlin är på många sätt förlåtande. Efter att ha pressats hårt av märkliga ideologier är locket onekligen bortlyft från grytan. Ibland går liberalismen nästan för långt åt andra hållet, men för konstnärer, musiker och kreatörer är det fortfarande hit många söker sig för att kunna andas. Det märks i Berlins gatubild. Dessutom är det iögonfallande att åldern inte har någon betydelse i staden. Den svenska åldersnojan är som bortblåst, och att vara sextio år på nattklubb är ingenting man bryr sig om. I vissa avseenden visar Berlin upp sig som man vill att världen ska vara.
Arte Luise Kunsthotel
Konstnären Theresa Mars fyra meter höga svartvita collage av kroppar och mönster, ögonblick och öden, ger mig nästan svindel. Men du bör förstås ta på dig de konstnärliga bågarna om du ska bo på Arte Luise Kunsthotel – redan när man ser den enorma hästmulen utsprungen ut receptionens västra vägg anar man konceptet. Femtio konstnärer har fått skapa varsitt rum på hotellet, vars epicentrum består av en lummig innergård, mitt i Mitte, mitt i Berlin.
I 512:an pågår en ständig lek med dimensioner. Badrummet är lika stort som ett medelsvenskt vardagsrum, med ett handfat för storfamiljen och en spegel för jättar. Längre fram i den kliniskt vita korridoren finns en stor walk-in-closet; till höger sovrummet med två enorma väggmålningar som möter varandra – färg mot svartvitt. I hörnet ligger en bok där gästerna kan kommentera, berömma, problematisera eller bara skicka en hälsning.
Kerstin Berger grundade Luise 1999, ett stenkast från den fallna Berlinmuren. Som gallerist föddes idén om ett hotell där konstnärerna själva skapade rummens karaktär. Kontaktnätet fanns ju på plats.
– Mina vänner tyckte jag var galen som skulle öppna ett hotell i det här området. Det var oerhört nedgånget, och det fanns ingenting här.
Tio år senare låter det annorlunda. Kort efter hotelletableringen beslöt sig den tyska regeringen nämligen för att flytta den politiska administrationen från Bonn till den nya huvudstaden Berlin. Därefter har området kring Luisenstrasse blivit ett politiskt, finansiellt och medialt nav, i hjärtat av Berlin. En ren lyckosatsning med andra ord.
– Vi hade förstås ingen aning om vad som skulle hända här, säger Kerstin. Men man kan säga att vi är väldigt nöjda med utvecklingen.
Luises koncept är lika sympatiskt som enkelt: Femtio rum, femtio konstnärer. Alla jobbar ideellt med att dekorera sitt eget rum, men tar därefter del av rummets intäkter. Ju populärare (och spektakulärare) rum man lyckats skapa, desto mer klirr i konstkassan. En gång om året sammanställer Kerstin Berger de olika rummens intäkter och betalar ut pengarna till respektive konstnär. Förutom pengar får de dessutom en veckas fritt boende i ”sitt” rum – en utmärkt reklamplats och en trevlig representationsmöjlighet för fattiga skapare.
– Vi skriver kontrakt på två år i taget med våra konstnärer, och vi försöker uppdatera eller byta ut rum med jämna mellanrum. Vi vill att våra gäster alltid ska känna att det hänt något nytt.
www.luise-berlin.com
Traditionell prakt på Ritz-Carlton
The Ritz-Carlton på Poltsdamer Platz omges av höga fönsterskyskrapor, som om begreppet finanskris aldrig myntats. Det samma gäller för insidan av det anrika lyxhotellet: träpanel, kristallkronor, guldfärg och heltäckningsmattor får en att färdas in i villfarelsen om en annan värld – och en annan tid.
I club lounge viskas det. Affärsresenärer läser Financial Times-bilagor om yachter och smuttar på te eller tar för sig av buffén som byts ut fyra gånger under dagen. Ett glas champagne trollas fram. Mitt på dagen, mitt i livet.
Rummet andas naturligtvis samma typ av manliga, ekträbelamrade elegans, med ett vd-osande skrivbord som epicentrum. Fem vackra chokladpraliner väntar på sin dom.
Trots att Ritz-Carlton är sig likt över hela världen, känns både inredningen och stämningen extra passande här i Tyskland. Rustikt, ordentligt, mustigt, elegant. Det är också en servicenivå som imponerar.
White Trash Fast Food
White Trash Fast Food är ett eklektiskt och legendariskt nav i forna Östberlins kokande rockgryta. Med en märklig och osökt blandning av orientaliskt palats, medioker kinakrog, burlesk krogshow, irländsk pub och bira-och-burgarställe för brölande expats lyckas WTFF ändå hålla integriteten på topp. Det märks inte minst på personalen, som i ena stunden känner för att bjuda på shots för att du verkar hängig, för att i nästa stund ihärdigt ignorera ditt fingerviftande och ge dig en utskällning för att du filmar eller fotar (Berlins drogliberalism har föranlett denna mer eller mindre uttalade överenskommelse i klubbvärlden).
Två scener finns till förfogande – i källaren spelar olika band eller djs varje kväll. Stänger gör man när man känner för det, eller när du inte spenderar tillräckligt mycket pengar. Det kan bli klockan tre, sex eller tio på morgonen. Vill du tatuera dig är det bara att kila ner till tatueringsstudion.
Wolfgang Sinhart är en legendar i rock-Berlin, både som trummis och club manager på White Trash. Han döljer effektivt sin tatuerade torso med skräddarsydda skjortor och snygga kavajer. Som en stilig försvarsadvokat stryker han runt bland skapelses många skrymslen och vrår för att se till att gäster och personal har det bra. Det var Los Angeles-kocken Walter ”Wally” Potts som grundade White Trash 2002. Sedan dess har klubben satt sig på kartan som stället man som rockband ska spela på i Berlin. Samtidigt spelar den rustika och välsmakande maten stor roll, liksom den otvungna no bullshit-attityden som genomsyrar hela etablissemanget. Gör du dig ovän med ägare och personal har du inte mycket där att hämta. Fångar du deras hjärta har du ett nytt stamhak.
www.whitetrashfastfood.com
Finpizza på hippa Casolare
Stadsdelen Kreuzberg har gått samma öde till mötes som sina fränder i New York, London och Stockholm – hippa, nyblivna föräldrar som tränar yoga, köper ekologiskt och jobbar med media, omgivna av spexande hippies och bittra pundare som tycker det var bättre förr. Men liksom alla Sohos och Sofos är Kreuzberg också fortfarande ganska skönt, och ständigt fullt av överraskningar. Restaurangen Casolare är, om inte en omtalad Berlinsk knytpunkt, så i alla fall ett naturligt häng för bakfulla musiker, helglyxande barnfamiljer och lata studenter. Anledningen är både den centrala belägenheten vid floden och – desto viktigare – de fantastiska och högst prisvärda pizzorna.
Kirk
Trendigt, småsofistikerat men ganska oprentiöst litet vattenhål med retrotouch i östra Kreuzberg vid Schlesisches Tor. Här röker man cigaretter, lyssnar på vinyl, dricker vin och pratar om livets väsentlighter. Är det kallt kanske man tänder en brasa.
www.kirkbar-berlin.de
Ankerklause
Komplett med rustik skeppsinredning guppar Anker pålitligt på floden vid Kottbusser Damm och serverar enorma pilsner till gladlynta herrar, rockande hipsters och romantiserande par. Skön, sjöbusig atmosfär och sittplatser ute på däck gör att en eftermiddag snabbt blir kväll på Ankerklause.
www.ankerklause.de
Watergate
Som ett pulserande hjärta i Berlinnatten ligger nattklubben Watergate och dunkar ut monoton house och techno precis vid vattnet. Faktum är att klubben har ett enormt utedäck där vackra nattklubbare minglar, hånglar, röker och byter visitkort till en vacker bakgrund av glittrande gryningssol över floden Spree. På insidan pågår den oändliga parningsritualen på dansgolv i två plan, med ofta internationellt erkända djs. När vi klockan tre instinktivt gäspar och tittar på klockan rynkar Berlinborna förvånat på ögonbrynen. ”Det brukar vara bäst här runt klockan 08”, säger någon och dansar vidare. Vi inser att vi spelar i en helt annan liga.
www.water-gate.de
Mysliwska
Ett par kvarter upp från Watergate ligger bland annat Mysliwska, ryskt småkarg och opretentiös bar med odefinierbar publik. En hederlig gammal vinyl-dj står och peppar hipsters, tweedgubbar och studenter att festa vidare. Ute på trottoaren finns sittpallar och små bord, vilket gör att du blir ytterst deltagande i kvällspulsen på bartäta Schlesischestrasse (försök säga det efter åtta öl!).
Artikeln är tidigare publicerad i tidningen Allt om Hotell & Resor.
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)
