Bjud Hem! - kokbok av Eleonora von Essen

BJUD HEM! av Eleonora von Essen (Ica Bokförlag)

Det är väldigt roligt att min kära fru Pytte äntligen har gett ut sin första kokbok. Vi är många i hennes närhet som har levt med Bjud Hem! i flera år - som kul idé, som litet webbprojekt, som jättestort projekt och som en ständig påminnelse om hur bra, rolig, snygg och smart en kokbok faktiskt kan vara. Möjligheterna är oändliga inför framtiden, och jag är uppriktigt stolt och glad över att få sola mig i hennes unika briljans. 

På Bjudhem.se finns länkar till alla inköpsställen. Där kan du också provläsa delar av boken. 

“The reunification was symbolic for Europe”

Twenty years after the German reunification, Swedish-German relations are better than ever. But they can always be improved, says Dr Joachim Rücker, Germany’s ambassador to Sweden. He is doing his best to fight the “emotional asymmetry” between the two countries.

It seems Joachim Rücker got his first deep lesson in Swedish culture just by moving here. We are enjoying an afternoon summer breeze on the terrace of legendary Villa Ekarne at Djurgården in Stockholm. The house is also known as Laurinska Villan, and Dr Rücker tells the story of the previous owners, from the Laurin family, to late Stikkan Andersson with his epic ABBA-parties in the seventies, up till the great entrepreneurial couple Salvatore Grimaldi and his wife Eva Swartz, who still own it. On the other side of the wooden fence the German Ambassador has sheep and goats, it seems. Skansen is literally a stones throw away.

On the wall next to the stairway in the majestic, natural-romantic style building, hangs a Carl Larsson-painting. Joachim Rücker knows that story too, of course. I can’t help but wonder where his knowledge comes from.
– I just started taking Swedish lessons and dove into the history, language and culture the second I got here, he says. Learning about new cultures is one of the great advantages of this job.

Long political career
At the same time he is fast to admit that he has been in places far more challenging than Sweden during his long career. From exchange studies in the US in the sixties, to civil service in Israel, a long political career in Germany (mayor for a decade) and working as the UN special representative in Kosovo after the Balkan wars, heading the interim administration until Kosovo became independent.

How different are the roles as politician and diplomat?
– There are similarities of course – representation and social events for instance. But as a politician, you have your own agenda to follow. As a diplomat, I have the German government’s agenda. But there is also a lot of freedom.

What are your main priorities now, almost two years into the job?
– I would say public diplomacy, economic issues, and culture.

Symbolic reunification
Now, twenty years after the German reunification, Dr Rücker says, it’s a good time to look back.
– Well, Germany is doing quite well right now. Economic growth is coming back; the East is catching up with the West and inflation is in check. Unemployment numbers are still high – more than seven per cent – but they kept relatively stable even during the recent crisis. I would say we have a quite similar economic profile as Sweden, with a strong industrial, export-driven core. There is the same culture of not least budget stability in our countries; and in Brussels, we are definitely on the same page. German export industry is good when it comes to cars, machinery, high-tech equipment and agricultural products like wine. When it comes to trade- and investment, Sweden and Germany are very closely tied together, which is very important. Also historically of course, but that is another subject.

Is there a similarity in business culture as well?
– I would say so. People stand by their word, and they show up on time, but that is not exclusive, of course.

The recent royal wedding here in Sweden attracted hundreds of German journalists, far more than any other country. Why do you think the Swedish royal family is so interesting?
– I was actually in church during the wedding, but not at the party. I am not surprised by the interest, Germans love “Kungahuset”. Especially the “yellow press”.

But why?
– Well first of all, Germans love the Swedes in general. Their perception of Sweden is that it’s a more or less ideal country to live in. The nature, the political system, the monarchy – it’s all related for the Germans, and some journalist coined the phrase “The Bullerby Syndrome” to describe the phenomenon. Astrid Lindgren is very popular in Germany, so Germans grow up reading these,children’s stories and naturally the image sticks, true or not. And of course, there is Queen Silvia. All in all, I think the Swedes have a far more sober relation to the Germans, so there is definitely an “emotional asymmetry”. Maybe we can work on that..

Why do you think Berlin has turned into such a vibrant and liberal place?
– Berlin has a deep and controversial history, and I really think that the people of Berlin are dealing with that in an honest and open way. Berlin doesn’t try to hide anything, rather it tries to integrate its different features into something that can have a positive impact for today and tomorrow. It is an important city for the arts and music, for culture in general. Thousands of immigrants have contributed to the diverse and liberal atmosphere which makes Berlin so unique.

How do you look upon the reunification today?
– I think of the enormous significance the reunification had. First Berlin was united; then Germany, then Europe – there is a great deal of symbolism here. In Stockholm, we will of course also be celebrating this historic event with our Swedish friends and partners on October, 3rd.

Do you have an action plan for the rest of your stay here?
– By travelling around in Sweden I would like to further improve the German-Swedish relations with a focus on economic issues. I have already visited many enterprises.

The article is previously published in the magazine Swedish Bulletin.

Global guidance for the wealthy

Wealthy people tend to travel, and so does their money. When moving abroad or back home, entrepreneurs, expatriates and athletes all share the same problem: international tax laws and banking regulations can be difficult to track and understand. SEB Private Banking offers professional advice in 11 geographies.

Gerth Svensson is global head of SEB private banking, with operation in countries such as the Nordic and Baltic regions as well as the financial hubs in Switzerland, Luxemburg, London and Singapore.
– At SEB we have a long tradition of private banking services, he explains. The Wallenberg family started financing Swedish entrepreneurs already in the 1850’s, and when these entrepreneurs spread out in the world, they needed someone to look after their financial needs.

To some extent these entrepreneurs are still one of the main foundations in SEB Private Banking, but other wealthy individuals such as professional athletes and expatriates also belong to the target group.
– Every client has his or her special needs, and our ambition is to help them in as many ways as possible, from day to day banking to comprehensive international legal and tax advice. In this area, we believe we have an unmatched competence.

Complexity is common
Wealth structuring is an important part of private banking, and is crucial for wealthy clients with complex wealth situations.
– Naturally, tax issues are often one of the most prominent concerns, especially when clients expatriate from the Nordic countries to other parts of the world. They are perhaps only abroad for two or three years. During that time many appreciate to be able to manage the day to day banking activities with a banker who is not only fluent in the Nordic languages and knows the cultures, but also understands their financial situation and has knowledge in the local regulations.

The advice range from questions related to generation planning and international mortgage lending to complex issues for wealthy entrepreneurs who have sold their Nordic companies and moved abroad. As an international player the perspective is global. From the office in Singapore, SEB can for example help clients all over Asia.
– We are the only Nordic bank with physical representation in Singapore, which means that we have clients operating in China and other parts of the region, says Gerth Svensson. With around 450 employees worldwide, we can offer a very personal service as well as an in-depth knowledge of the local market.

Three levels of service
There are basically three different kinds of services. Discretionary management is for clients who want help with taking care of their investment decisions within a risk level they feel comfortable with. Other clients prefer advisory management where they have discussion with their banker before every transaction is executed. Savvy clients have full access to equity research and a personal broker.
– One good advantage with being in many markets is that we can work in all different timezones, says Gerth Svensson. We can update our positions and recommendations to the clients very quickly, 24 hours of the day.
In the aftermath of our latest financial crisis, Gerth Svensson is surprised how fast things got back to normal.
– The risk appetite came back much stronger than I anticipated, and while some people obviously want more stability and less risk in their portfolio after times like these, others seek new investment opportunities in a recovering economy.

In Europe, many of the clients are entrepreneurs, while in Asia there are plenty of business professionals. But what about the athletes we mentioned earlier – what makes them part of the target group?
– Professional athletes often find themselves in a very vulnerable position. They move abroad very young, and they often move from country to country. They are therefore in need of long term professional advice, not least since they create their entire wealth during a limited number of years. We can help them out with investments, tax issues, language barriers and retirement plans.


The article is previously published in the magazine Swedish Bulletin.

Bernadotte 200 years

This year marks the 200 year celebration of the Swedish Bernadotte dynasty. A trail of rulers firmly holding the peace while loosing political power.

On the 21st of August 1810, Jean Baptiste Bernadotte entered the throne in Örebro as the new king of Sweden – as the more Swedish-sounding Karl XIV Johan. He was probably one of the first (and most certainly the last) royal regent in Sweden to be chosen for merit rather than heritage. But the head hunting proved to be quite a successful one. Jean Baptiste Bernadotte was an experienced military leader, and he was very firm about keeping Sweden out of armed conflicts – a unique situation that has more or less remained until this day. However, over time he became increasingly conservative. Jean Baptiste often gave orders from his bed (he was notoriously sleepy in the mornings) and since his late initiatives involved a secret police force and a strong censorship, he isn’t known as the most democratic ruler in history.
– What’s fascinating about Jean Baptiste is that he was unusually competent for the job, says Dick Harrison, one of Sweden’s leading historians and royal experts.
– He was a foreigner who didn’t speak a word Swedish, and still he managed to rule Sweden successfully over a long period of time. Despite his military background, he lay the foundation to the longest peace period any country has ever had in history.

How would Sweden have developed without him?
– It’s impossible to say. The democratic progress would probably have evolved similarly anyway, but it is possible that we would have had regents with completely different political agendas, resulting in more wars.

During the Bernadotte reign, the royal influence on political power has more or less completely vanished. Is that due to weak rulers or a strong state?
– Neither. It’s because of the general development in society: industrialisation, modernisation, and urbanisation. When people’s lives started to improve and technology evolved faster, the foundation for the personal kingdom became increasingly weak – the same thing happened throughout the entire western world. Democracy prevailed, regardless if the kings were good or bad.

Guided Bernadotte tours in Stockholm
Starting on the Swedish national day, the Stockholm City Museum will offer guided tours in the footsteps of the Bernadotte family, from Jean Baptiste to Princess Victoria and her wedding this summer. Historian Nina Sandberg has researched and written the script for the tour.
– We are focusing on ten members of the Bernadotte family and their way of creating a royal family, she says. I wanted to take these historical icons and make them into real people.

Nina Sandberg doesn’t claim to have a Bernadotte favourite, but if she has to choose, her pick is our present king Carl XVI Gustaf’s brittish grandmother Margaret, married to Gustaf VI Adolf.
– She died tragically at the age of 37, when she was pregnant for the sixth time. Her body was weak, and she died from blood-poisoning. Also, Gustaf Adolf and Sibylla and their relations to national-socialist forces in Germany are quite interesting to talk about. I think it is good to be open about things like these. You have to try and understand the times they lived in. That is what’s interesting with studying history.

// Facts //

* The Stockholm City Museum offers the guided tours in june, august and september. See www.stadsmuseum.stockholm.se for more information.

* The National Museum runs an exhibition called Bernadotte in black and white, displaying photographs from photographers like Hans Gedda, Denise Grünstein, Bruno Ehrs and Mikael Jansson. From 16th of June 2010 to 23rd of January 2011. Free entrance. www.nationalmusem.se

* The Royal Castle runs an exhibition celebrating Bernadotte, including paintings, symbolic artefacts, the Bernadotte library and woven wallpapers. Open in fall of 2010.

* For other events and historical places to visit in Stockholm during the year of the celebration, please see www.stockholmtown.com


The Bernadotte dynasty
Karl XIV Johan, 1818-1844
Oscar I, 1844-1859
Karl XV, 1859-1872
Oscar II, 1872-1907
Gustaf V, 1907-1950
Gustaf VI Adolf, 1950-1973
Carl XVI Gustaf, 1973-

The article is previously published in the magazine Swedish Bulletin.

Double up for public transport

The Swedish public transport sector has decided to unite and double its market share. A bold vision fuelled by environmental concern and long-term societal cost-efficiency. Public transport has climed into the political agenda again.

We all have some kind of experience or story from public transportation. Physical contact is established way too early in the morning; people are flirting, singing, breaking up over the phone for everyone to hear. As a tourist, riding local buses or trying to figure out complex webs of capital city subways are natural, yet exciting, parts of the adventure. For non-tourists, the ride is part of everyday life – a numb necessity, a black hole in time. But there is a mindshift going on, somewhat sprung from the reborn environmental concern. Public transport is becoming sexier than ever.

It’s time to work together
The public transport sector has thus commonly decided to launch the so-called Doubling Project. The main goal is this: to double the market share of the Swedish public transport sector. The time schedule for such an effort has not been properly set yet, but as a mid-term goal, it has been said that the industry should have doubled the ammount of travels in public transport from 2006 to 2020.
– The industry has more or less decided that this is the way to go, and both transportation companies and authorities are on board, says Lars Nordstrand, chairman of the board in transportation company Keolis Nordic. He is also one of the leading profiles in the Doubling Project, and was until 2008 highly placed in SL (Stockholm Public Transport). He admits that there are obvious infrastrucutural limitations to a project of this magnitude.
– Of course there are, but now it’s truly time to show that we in the industry can work together and challenge the government to invest from their part. There are mainly limitations when it comes to train traffic, because the actual rails are too few. But there are other solutions these days.

Historically, there has been a competition in Sweden between buses and trains. But now the focus is different, and the main aim is to make travelers leave their cars at home and save the environment by going public – regardless of how. Lars Nordstrand believes that the new kind of competition due to liberalisation is important in order for the companies to create better offers to the travelers.
– The whole public transportation sector has been very restricted by the government and local authorities, he says. This has paralyzed the creativity in the many ways. We have to work together and find new creative solutions towards a common goal, and that’s what the Doubling Project is all about.

A united industry with one voice
The Swedish Public Transport Association naturally plays an instrumental part in the Doubling Project. Right now they are in the process of helping local and regional transport companies by drafting recommendations and organising educations.
– We see to it that the industry takes its responsibility, and now the government has to take theirs, says CEO Charlotte Wäreborn Schultz.

It’s more or less a question about capacity. Like other liberalisations of monopoly, there is an infrastructural reality that the new commercial competitors must abide to, like it or not. In the case of public transport, this involves roads and railways, issues not easily resolved over night.
– We now need to deliver what the customers want, says Charlotte Wäreborn Schultz. Only then can we pressure the government into working in a better way with taxes, legislation and investments in infrastructure.

But also from the government’s side, efforts are uniting. On April the 1st this year, the Swedish Transport Administration was created from the combined efforts of mainly the Swedish Rail Administration and Swedish Road Administration. This new holistic approach to transport will hopefully create a more direct communication, since there is now only one authority responsible for “the long-term planning of the transport system for road, rail, maritme and air traffic”.

Has it been difficult to get the other industry partners to join the project?
– Not at all, says Charlotte Wäreborn Schultz from the Swedish Public Transport Association, everyone is very enthusiastic about this. We feel that this is a way to truly lift the whole sector and make public transport a high priority political issue. That hasn’t been the case so far. Now we can become a united industry with one voice and one set of demands.


Facts
Some of the main reasons for the Doubling Project:
Reducing carbon dioxide emissions
Increase energy efficiency
Better road safety
Less traffic congestion
Growth and regional development

Read more
www.svenskkollektivtrafik.se/fordubbling

The article is previously published in the magazine Swedish Bulletin.

Hallå där Mikael Wintzell, försäljningschef på PayEx.

Hur står det egentligen till med likviditeten hos svenska bolag?
– Vi märker att många små- och medelstora bolag har problem med just likviditeten i dessa tider. Därför har vi olika lösningar som kan hjälpa till, bland annat fakturabelåning och lagerfinansiering.
Hur fungerar lagerfinansiering?
– Ungefär på samma sätt som med fakturabelåning, fast man har varulager istället för en fakturareskontra och en vara istället för en faktura. Vi kan belåna varje vara till en viss procent. På så sätt kan företaget frigöra likvider från sina tillgångar. Det ökar likviditeten och ger kreditgivaren möjlighet att behålla kontrollen över belåningsunderlaget.
Finns det ingen risk att man tar på sig skulder med ”döda lager” som säkerhet?
– Det ligger ju förstås både i vårat och kundens intresse att lagret har så hög kurans som möjligt, och vi har flera kontrollparametrar som säkerställer detta.
Vilken typ av kunder använder sig av lagerfinansiering?
– Vi har en del franchisekedjor bland kunderna, där man centralt belånar varulagret medan det fysiskt befinner sig ute i butiksledet. Vi har dessutom just fått vårt första bilmärke som kund, vilket är smått revolutionerande i Sverige. De kan finansiera sina lagerbilar som står ute hos de enskilda bilhandlarna.
På vilket sätt är det revolutionerande?
– Separations- och äganderättslagstiftningen i Sverige har gjort det väldigt svårt att belåna objekt som ska stå ute hos tredje part, men vi har anpassat avtalen och betalningssystemet enligt svenska villkor tillsammans med vår advokatbyrå Setterwalls.

Artikeln är tidigare publicerad i tematidningen Kredithantering, producerad av Smart Media i juli 2010.

Rekonstruktion - nygammalt vägval på ruinens brant

I branta nedförsbackar kan det snabbt gå utför. Företag som av olika anledningar riskerar att hamna på obestånd har ibland inga andra utvägar än att lägga ner. Men det finns en sista möjlighet innan en konkurs är ett faktum – företagsrekonstruktion.

Obestånd innebär per definition en oförmåga att betala sina skulder, en oförmåga som inte bara är tillfällig. Men var går då gränsen mellan rekonstruktion och konkurs? Lars Wenne är affärsjurist med inriktning på obeståndsrätt hos Hamilton Advokatbyrå. Han analyserar noga ett företag som begär rekonstruktion.
– Har man inte rätt förutsättningar och ingen likviditet, kanske konkurs är det enda alternativet, säger han. Men om problemen är av en något mer tillfällig art kan det absolut finnas grund för en rekonstruktion. Det krävs dock att företaget är tidigt ute. Efter utredning bedöms om förutsättningar finns – om inte kan en rekonstruktion kanske ske genom konkurs.

Enligt Lars Wenne måste man ställa krav på att det företag som ska rekonstrueras har en pålitlig organisation och att verksamheten ser ut att vara seriös. Ett företag under rekonstruktion måste rätta sig efter vissa särskilda regler bland annat rörande betalningar, presentation av ekonomiska rapporter och annat.
– Det måste också finnas förutsättningar för att fordringsägarna kan komma att acceptera ett rekonstruktionsförfarande. Rätten ska bland annat, efter fordringsägarnas hörande, besluta om en rekonstruktion ska fortgå. Finansiellt kan man genomföra en rekonstruktion med avskrivning av skulder, tillförande av nytt kapital eller omvandling av skulder till aktiekapital. Sakligt kan man genomföra en rekonstruktion genom ändring av verksamhetsområden eller liknande.

Under själva rekonstruktionsprocessen ska företaget kunna överleva och av vikt är hur detta ska lösas rent praktiskt.
– Många säljer av tillgångar för att betala kostnader under ett förfarande men det är oftast inte rätt eftersom man då riskerar att försämra någon fordringsägares säkerhet. Riskerar man att hamna i den situationen är konkurs troligen bättre. Man ska alltid se till vad som är bäst för fordringsägarna och det är inte alltid givet vad som är bäst i olika situationer.

Lars Wenne tror att antalet företagsrekonstruktioner har ökat efter uppmärksamheten med rekonstruktionen av bilbolaget SAAB. Tanken med lagstiftningen var främst att den skulle gälla äldre, lite större företag med många anställda och verksamheter som skulle behöva förändras. Det har dock visat sig att många av de företag som genomgått rekonstruktionsförfaranden är unga bolag med få anställda och låg omsättning. De som genomfört rekonstruktioner har kanske inte alltid haft rätt förutsättningar vilket alltför ofta lett till efterföljande konkurs.
– Faktum är att många rekonstruktioner misslyckas på grund av felaktiga bedömningar, säger han. En konkurs kan faktiskt leda till ett nytt bolag med nya förutsättningar får en helt annan chans på marknaden än ett bolag som försöker genomföra en rekonstruktion som drar ut på tiden, kostar mycket och senare misslyckas.

Oftast är det fordringsägare som efter rekommendation vänder sig till någon av Hamilton Advokatbyrås 40 obeståndsjurister för att få hjälp. Det drabbade företaget är därför ibland inte alls med på noterna från början.
– Det är väl ett sjukdomsfenomen att man inte vill erkänna sin situation, säger Lars Wenne. Vissa kommer till en probleminsikt alldeles för sent. Man borde egentligen anlita oss redan när problemen börjar skymta vid horisonten. Man måste förstås fråga sig varför man har ett negativt resultat och vilka åtgärder man i så fall kan vidta för att ändra på situationen. Det finns ingen anledning att bara sitta och vänta på att en negativ trend ska vända.


Fakta
I Sverige genomförs ungefär 100-200 företagsrekonstruktioner varje år. Mellan januari och maj 2010 genomfördes 2682 konkurser i landet, en minskning med 15 procent från året innan. (Källa: UC)

Artikeln är tidigare publicerad i tematidningen Kredithantering, producerad av Smart Media i juli 2010.

Momsåtervinning

Alla företag som handlar med andra länder vet att momsfrågorna kan vara kniviga. Ofta finns det stora momspengar att hämta hem, men många företag jobbar också svart i utlandet utan vetskap. Som tur är finns det momskonsulter att rådfråga.

Moms är tillsynes enkelt. Konsumenterna står för kostnaden, och företagen säkerställer att staten får in sina pengar varje månad. Men så fort det handlar om handel med utlandet är momsen en snårig djungel där mycket pengar försvinner. Alla länder har sina tolkningar och regler, och det krävs kunskap för att hämta hem sina betalade momskostnader.
– På pappret har EU i princip samma momslagstiftning, säger Stefan Ekmark på VAT Adviser, men i praktiken är det inte lika enkelt. Undantag, förenklingsregler och olika momssatser gör det hela betydligt krångligare.

Angelica Klingenberg på Moms Finans håller med:
– Varje lands skatteverk har sin egen tolkning av direktiv och lagar som inte alltid går i harmoni med varandra. Det leder i många fall till att företag från vissa länder söker tillbaka moms på mer fördelaktiga villkor än företag från andra länder.

Ett stort dilemma i sammanhanget är att många svenska företag tror att de enkelt ska kunna hämta hem momspengar från utlandet. Men vad flera glömmer är att om man bedrivit verksamhet i ett annat land kan man vara skyldig att momsregistrera sig där. Enligt Stefan Ekmark är det här det farligaste felet man gör, något som i värsta fall kalla leda till stora ekonomiska smällar flera år i efterhand.
– Så fort det gäller affärstransaktioner utanför landets gränser så tänker man att ”det här är momsfritt”, och det är lätt att se EU som sin hemmamarknad. Men så fort man gör affärer som anses vara omsatta inom det andra landet gäller andra regler och då kan man vara skyldig att momsregistrera sig om inte någon förenklingsregel går att använda. Annars jobbar man svart, precis som man skulle göra om man inte betalade moms i Sverige.

Om en registrering inte skett kan ens förhoppningar om återbetald moms grusas ordentligt ifall den utländska skattemyndigheten avslår ens ansökan och istället börjar nysta i företagets övriga förehavanden i landet. Speciellt svårt kan det vara med köp av tjänster, där momsen beror på var tjänsten är förbrukad. Angelica Klingenberg tar som exempel ett event utfört och fakturerat av en italiensk byrå, fast eventet var i Tyskland.
– Om det svenska företaget försöker återvinna denna momsen från Italien så skulle de få avslag. Dock så har den italienske fakturautställaren av misstag debiterat fel moms, han tog italiensk moms på 20 procent istället för tysk moms på 19 procent. Företaget har inte bara betalat för mycket moms, de har dessutom förmodligen förlorat chansen att få någon moms åter från utlandet eftersom deadline för inlämnande av ansökningar förmodligen redan passerat.

Och där berör vi en annan viktig punkt – administrationen. Från och med i år har EU beslutat att samtliga skattemyndigheter ska öppna elektroniska webbportaler för ansökan om momsåtervinning. Men ännu har det inte lett till någon vidare effektivisering av arbetet, enligt Stefan Ekmark.
– Det tar faktiskt längre tid för oss nu än tidigare. Det kommer nog bli jättebra, men systemet har haft en del barnsjukdomar. Sen glömmer många bort att myndigheterna fortfarande ställer samma krav utifrån sin lagstiftning fastän deklarationen lämnas in i den svenska portalen. De svarar även ofta på sitt eget språk, så har du till exempel med Polen att göra kommer det kanske ett svar på polska som säger att du måste svara själv – på polska – inom sju arbetsdagar.


Fakta
Det är vanligt att företag tappar moms på kostnader som hotell och resor i utlandet. Men det gäller att det står klart och tydligt rätt företagsnamn och adress i hotellbokningen, annars kan det bli svårt att få momsåtervinningen godkänd.

Företag som arbetar med momsåtervinning och momsregistering kan genomföra korrekkta ansökningar om momsåtervinning till utländska skattemyndigheter. Men de kan även se över din verksamhet och ge råd ifall det är dags att momsregistrera i ett ytterligare land. Om skyldigheten uppdagas för sent kan det nämligen resultera i både efterhandsbetalningar, räntekostnader och straffavgifter.

Artikeln är tidigare publicerad i tematidningen Kredithantering, producerad av Smart Media i juli 2010.

Factoring räddar kassaflödet

Hur står det till med likviditeten egentligen? Att låna pengar med sina fakturor som säkerhet är ett snabbt och enkelt sätt att få loss pengar - långt innan fakturorna är betalda.

Likviditet tycks vara ordet på alla företagares läppar. I tuffa tider lever många företag på marginalen, och själva kassaflödet är ofta skillnaden mellan vinna och försvinna. För projektbaserade uppdrag kan faktureringen ske månader efter den förra kontantinjektionen. Om man därefter ska vänta minst 30 dagar kan det bli svettigt med leverantörsfakturorna.

Lösningen stavas factoring. I begreppet ligger både ren hantering av fakturor och efterföljande hantering av inbetalningar, men det kan även innebära möjligheten för företagaren att belåna eller sälja sin faktura till factoringbolaget.

I regel går det till så att företaget X skapar sin faktura precis som vanligt för att skicka till företaget Y, men istället så skickas den till factoringbolaget Z. Z skriver ut och skickar originalet till Y. Belåningslösningen fungerar så att X erhåller det belopp som fakturorna är belånade med i samband med att fakturorna ställs ut. Företaget Y har alltså fått en faktura precis som vanligt.

På det här sättet kan du med större precision styra hur kassaflödet ska komma att se ut den närmaste tiden. Behövs pengarna imorgon eller om en månad? Friheten att kunna välja själv kan vara avgörande för betalningsförmågan.

Mattias Fornell är frilansande fotograf med egen firma. Han tröttnade för några år sedan på att behöva kräva in små och stora fakturor från sina många olika kunder, och bestämde sig till slut för att anlita en tredje part.
– Jag har inte sålt några fakturor, men bara det att få någon som drev in pengarna åt mig är väl värt det jag betalar i årsavgift för tjänsten. Om man gör affärer med vänner kanske det inte ser så "snyggt" ut att skicka fakturor genom ett factoringbolag, men har man svårt att få betalt för det jobb man gör är det förstås helt klockrent. Frilanstillvaron är redan tillräckligt otrygg som den är.

Rickard Westlund är skandinavisk regionchef på Intrum Justitia. Han har svårt att se någon konkret ökning av efterfrågan på just factoringtjänster i marknaden, men han tror att marknaden är större och att företagen vänder sig till allt fler aktörer.
– Det handlar ju om att få en förstärkning i kassaflödet. Fakturaköp och fakturabelåning har blivit väldigt naturliga finansieringsprodukter som även bankerna erbjuder i form av en rörelsekredit.

Principen är alltså densamma – om du kan visa att du har kundfordringar är det inga problem att få fram kapital. Men att hela tiden få pengarna direkt i handen borde rimligtvis kunna bidra till problem på längre sikt för den som inte är uppmärksam.
– Jag tror inte det är problem om det hanteras väl, säger Rickard Westlund. Det är ett så pass naturligt flöde, och det är inte alla företag som klarar av att vänta till dess de får betalt efter att de utfört jobbet.

Vad är då skillnaden mellan fakturaköp och fakturabelåning? Framförallt är det en fråga om vem som tar ansvar för risken.
– Vid fakturabelåning får man belåna en viss del av sin reskontra. Det blir en relation mellan företaget och finansiären, men risken ligger hela tiden kvar hos dig som företag. Det är i grunden en traditionell bankbelåningsprodukt: du får tex 50 procent nu och 50 procent vid fakturans betalning. Om man däremot pratar om fakturaköp, så får du fullt betalt direkt - efter kostnader. Då överlåts risken till finansiären.

Skillnaden ligger också i priset. Att sälja sina fakturor kostar helt enkelt betydligt mer än att ägna sig åt belåning. Rickard Westlund upplever att det till stor utsträckning är Business to Business-företag som använder sig av den här typen av finansiering.
– Varför vet jag faktiskt inte. Men tidigare var dessa tjänster ganska ovanliga, medan de nu finns överallt som vanliga bankprodukter.

Relationsbyggen kring centercourt

Fråga: Hur kan man räkna hem sin investering i ett idrottsevenemang?
Svar: Genom att maximera insatsen med hjälp av relationsskapande aktiviteter i en sund och prestationsinriktad kontext.

Christer Hult på det tennisinriktade evenemangsbolaget PR Event har en mängd olika yrkesroller som skiftar med årstiderna. Företaget tar ett totalansvar över evenemanget som sträcker sig från finansiering tillsammans med samarbetspartners, till personalfrågor, marknadsföring, produktion, sidoevenemang, praktiskt genomförande och uppföljning.
– Öppenheten inför marknadsföring genom evenemang är större idag än tidigare, säger han. Men samtidigt har företagens krav ökat – de vill se tydliga resultat på sina investeringar.

Christer Hult tycker inte om att använda ordet sponsring, utan menar att det snarare handlar om en väl genomtänkt relationsmarknadsföring.
– Många företag ser ett evenemangssamarbete som en utmärkt arena för att kunna bjuda in befintliga och potentiella kunder och affärskontakter. Just idrott ger dessutom både ett spänningsmoment att samlas kring och en sund och prestationsinriktad miljö att exponeras i.

Han menar att det finns tre huvudkomponenter i ett evenemangsprojekt. Först själva exponeringen gentemot marknaden, där man bygger varumärke. Sen är det den direkta kommunikationen på plats, med exempelvis försäljning, utställningar eller egna events. Sist – men det för tillfället mest växande – är relationsdelen, där man använder evenemanget för att stärka sina kundrelationer.
– Det är viktigt att ställa sig frågor som ”vilken målgrupp är på plats?”; ”är det dem vi vill nå?”; ”vilka kunder ska vi bjuda in?”; ”är de verkligen roade av evenemanget?”, och så vidare. Om det känns rätt kan man utöka sin delaktighet och aktivera partnerskapet – på så sätt kan du också maximera investeringen och lättare räkna hem den. Men det kan ta tid att lära sig, så kontinuitet är också väldigt viktigt för att bli lyckosam, säger Christer Hult.

Swedbank Arena ska locka världsartister till Solna

Stockholm håller på att få en unik arena i världsklass – 2012 ska Swedbank Arena stå klar för allmänheten. Och kring den håller en helt ny stadsdel på att växa fram.

Det första spadtaget till den så kallade Arenastaden togs av prinsessan Victoria 2009, och i år byggs det för fullt i Solna. Råsundastadion ska rivas, och Swedbank Arena kommer därmed att bli Sveriges nya nationalarena för fotboll.
– Det är ett unikt projekt, säger Christian Alexandersson, vd för Swedbank Arena. Det kommer att bli en av Nordeuropas största och mest moderna arenor. Dessutom är den multifunktionell, så att underlagen kan skifta mellan gräs, grus och is beroende på evenemang.

Ska locka hit fler stora evenemang
Vid fotbollsmatcher kommer det att finnas 50.000 sittplatser, och på konserter kan så många som 65.000 åskådare ta del av showen. Christian Alexandersson hoppas därmed kunna locka både fler världsartister och nya typer av evenemang till Stockholmspubliken.
– Vi vet att det finns flera evenemang som aldrig kommer till Stockholm just på grund av att arenornas kapacitet är för låg, säger han. Nu kan vi attrahera projekt av en helt annan magnitud än tidigare. Det är fantastiskt kul att få lägga grunden till något som aldrig funnits förut i Sverige.

Stockholm får ny stadsdel
Arenastaden kommer att förvandla det gamla industriområdet i Solna till en helt ny stadsdel, med nybyggda bostäder för 5.000 boende och verksamheter som totalt sett sysselsätter 15.000 personer. Stadsdelens hotell kommer att drivas av Choice, och ska bland annat innehålla 400 dubbelrum, en bankettsal samt en imponerande skybar, 90 meter ovan jord. I planeringen av området finns också ett tydligt miljöfokus.
– Solna har redan tidigare jobbat mycket med miljöfrågor, men i och med den här nära kommunikationen med pendeltåg och tunnelbana kommer det på allvar att bli en ”compact city”, säger Christian Alexandersson. Allting finns verkligen inom gångavstånd, bara sju minuters tågfärd från Stockholm City.
Artikeln tidigare publicerad i tematidningen Event & Sponsring, distribuerad med SvD och producerad av Mediaplanet sommaren 2010.

Högt och lågt i Berlin

Europas egentliga kulturhuvudstad heter Berlin. Allt om Hotell och Resor fick ta del av stadens oöverskådliga utbud av rockklubbar, konsthotell, kebaberior och vinbarer. Berlin är lite ruffigare, lite punkigare, föder lite mer kreativ frihet. Precis som det ska vara i en riktig storstad.

Att ens försöka skaffa sig en överblick i en världsstad som Berlin på en helg är förstås en befängd idé – en stad ska nämligen inte gå att tämja. Hur många guider eller handböcker man än skriver eller läser, har staden ändå förändrats under tiden.

Berlin är på många sätt förlåtande. Efter att ha pressats hårt av märkliga ideologier är locket onekligen bortlyft från grytan. Ibland går liberalismen nästan för långt åt andra hållet, men för konstnärer, musiker och kreatörer är det fortfarande hit många söker sig för att kunna andas. Det märks i Berlins gatubild. Dessutom är det iögonfallande att åldern inte har någon betydelse i staden. Den svenska åldersnojan är som bortblåst, och att vara sextio år på nattklubb är ingenting man bryr sig om. I vissa avseenden visar Berlin upp sig som man vill att världen ska vara.

Arte Luise Kunsthotel
Konstnären Theresa Mars fyra meter höga svartvita collage av kroppar och mönster, ögonblick och öden, ger mig nästan svindel. Men du bör förstås ta på dig de konstnärliga bågarna om du ska bo på Arte Luise Kunsthotel – redan när man ser den enorma hästmulen utsprungen ut receptionens västra vägg anar man konceptet. Femtio konstnärer har fått skapa varsitt rum på hotellet, vars epicentrum består av en lummig innergård, mitt i Mitte, mitt i Berlin.

I 512:an pågår en ständig lek med dimensioner. Badrummet är lika stort som ett medelsvenskt vardagsrum, med ett handfat för storfamiljen och en spegel för jättar. Längre fram i den kliniskt vita korridoren finns en stor walk-in-closet; till höger sovrummet med två enorma väggmålningar som möter varandra – färg mot svartvitt. I hörnet ligger en bok där gästerna kan kommentera, berömma, problematisera eller bara skicka en hälsning.

Kerstin Berger grundade Luise 1999, ett stenkast från den fallna Berlinmuren. Som gallerist föddes idén om ett hotell där konstnärerna själva skapade rummens karaktär. Kontaktnätet fanns ju på plats.
– Mina vänner tyckte jag var galen som skulle öppna ett hotell i det här området. Det var oerhört nedgånget, och det fanns ingenting här.

Tio år senare låter det annorlunda. Kort efter hotelletableringen beslöt sig den tyska regeringen nämligen för att flytta den politiska administrationen från Bonn till den nya huvudstaden Berlin. Därefter har området kring Luisenstrasse blivit ett politiskt, finansiellt och medialt nav, i hjärtat av Berlin. En ren lyckosatsning med andra ord.
– Vi hade förstås ingen aning om vad som skulle hända här, säger Kerstin. Men man kan säga att vi är väldigt nöjda med utvecklingen.

Luises koncept är lika sympatiskt som enkelt: Femtio rum, femtio konstnärer. Alla jobbar ideellt med att dekorera sitt eget rum, men tar därefter del av rummets intäkter. Ju populärare (och spektakulärare) rum man lyckats skapa, desto mer klirr i konstkassan. En gång om året sammanställer Kerstin Berger de olika rummens intäkter och betalar ut pengarna till respektive konstnär. Förutom pengar får de dessutom en veckas fritt boende i ”sitt” rum – en utmärkt reklamplats och en trevlig representationsmöjlighet för fattiga skapare.
– Vi skriver kontrakt på två år i taget med våra konstnärer, och vi försöker uppdatera eller byta ut rum med jämna mellanrum. Vi vill att våra gäster alltid ska känna att det hänt något nytt.
www.luise-berlin.com

Traditionell prakt på Ritz-Carlton
The Ritz-Carlton på Poltsdamer Platz omges av höga fönsterskyskrapor, som om begreppet finanskris aldrig myntats. Det samma gäller för insidan av det anrika lyxhotellet: träpanel, kristallkronor, guldfärg och heltäckningsmattor får en att färdas in i villfarelsen om en annan värld – och en annan tid.

I club lounge viskas det. Affärsresenärer läser Financial Times-bilagor om yachter och smuttar på te eller tar för sig av buffén som byts ut fyra gånger under dagen. Ett glas champagne trollas fram. Mitt på dagen, mitt i livet.

Rummet andas naturligtvis samma typ av manliga, ekträbelamrade elegans, med ett vd-osande skrivbord som epicentrum. Fem vackra chokladpraliner väntar på sin dom.

Trots att Ritz-Carlton är sig likt över hela världen, känns både inredningen och stämningen extra passande här i Tyskland. Rustikt, ordentligt, mustigt, elegant. Det är också en servicenivå som imponerar.

White Trash Fast Food
White Trash Fast Food är ett eklektiskt och legendariskt nav i forna Östberlins kokande rockgryta. Med en märklig och osökt blandning av orientaliskt palats, medioker kinakrog, burlesk krogshow, irländsk pub och bira-och-burgarställe för brölande expats lyckas WTFF ändå hålla integriteten på topp. Det märks inte minst på personalen, som i ena stunden känner för att bjuda på shots för att du verkar hängig, för att i nästa stund ihärdigt ignorera ditt fingerviftande och ge dig en utskällning för att du filmar eller fotar (Berlins drogliberalism har föranlett denna mer eller mindre uttalade överenskommelse i klubbvärlden).

Två scener finns till förfogande – i källaren spelar olika band eller djs varje kväll. Stänger gör man när man känner för det, eller när du inte spenderar tillräckligt mycket pengar. Det kan bli klockan tre, sex eller tio på morgonen. Vill du tatuera dig är det bara att kila ner till tatueringsstudion.

Wolfgang Sinhart är en legendar i rock-Berlin, både som trummis och club manager på White Trash. Han döljer effektivt sin tatuerade torso med skräddarsydda skjortor och snygga kavajer. Som en stilig försvarsadvokat stryker han runt bland skapelses många skrymslen och vrår för att se till att gäster och personal har det bra. Det var Los Angeles-kocken Walter ”Wally” Potts som grundade White Trash 2002. Sedan dess har klubben satt sig på kartan som stället man som rockband ska spela på i Berlin. Samtidigt spelar den rustika och välsmakande maten stor roll, liksom den otvungna no bullshit-attityden som genomsyrar hela etablissemanget. Gör du dig ovän med ägare och personal har du inte mycket där att hämta. Fångar du deras hjärta har du ett nytt stamhak.
www.whitetrashfastfood.com

Finpizza på hippa Casolare
Stadsdelen Kreuzberg har gått samma öde till mötes som sina fränder i New York, London och Stockholm – hippa, nyblivna föräldrar som tränar yoga, köper ekologiskt och jobbar med media, omgivna av spexande hippies och bittra pundare som tycker det var bättre förr. Men liksom alla Sohos och Sofos är Kreuzberg också fortfarande ganska skönt, och ständigt fullt av överraskningar. Restaurangen Casolare är, om inte en omtalad Berlinsk knytpunkt, så i alla fall ett naturligt häng för bakfulla musiker, helglyxande barnfamiljer och lata studenter. Anledningen är både den centrala belägenheten vid floden och – desto viktigare – de fantastiska och högst prisvärda pizzorna.

Kirk
Trendigt, småsofistikerat men ganska oprentiöst litet vattenhål med retrotouch i östra Kreuzberg vid Schlesisches Tor. Här röker man cigaretter, lyssnar på vinyl, dricker vin och pratar om livets väsentlighter. Är det kallt kanske man tänder en brasa.
www.kirkbar-berlin.de

Ankerklause
Komplett med rustik skeppsinredning guppar Anker pålitligt på floden vid Kottbusser Damm och serverar enorma pilsner till gladlynta herrar, rockande hipsters och romantiserande par. Skön, sjöbusig atmosfär och sittplatser ute på däck gör att en eftermiddag snabbt blir kväll på Ankerklause.
www.ankerklause.de

Watergate
Som ett pulserande hjärta i Berlinnatten ligger nattklubben Watergate och dunkar ut monoton house och techno precis vid vattnet. Faktum är att klubben har ett enormt utedäck där vackra nattklubbare minglar, hånglar, röker och byter visitkort till en vacker bakgrund av glittrande gryningssol över floden Spree. På insidan pågår den oändliga parningsritualen på dansgolv i två plan, med ofta internationellt erkända djs. När vi klockan tre instinktivt gäspar och tittar på klockan rynkar Berlinborna förvånat på ögonbrynen. ”Det brukar vara bäst här runt klockan 08”, säger någon och dansar vidare. Vi inser att vi spelar i en helt annan liga.
www.water-gate.de

Mysliwska
Ett par kvarter upp från Watergate ligger bland annat Mysliwska, ryskt småkarg och opretentiös bar med odefinierbar publik. En hederlig gammal vinyl-dj står och peppar hipsters, tweedgubbar och studenter att festa vidare. Ute på trottoaren finns sittpallar och små bord, vilket gör att du blir ytterst deltagande i kvällspulsen på bartäta Schlesischestrasse (försök säga det efter åtta öl!).

Artikeln är tidigare publicerad i tidningen Allt om Hotell & Resor.

Istället för Coldplay - skivtips i Escape 360 nr 8 2009

Som musikintresserad är det alltid en sport att hitta nya saker som man tror folk kan gilla. Förr spelade vi in blandband – idag är det Spotifylistor som leder vägen till nya upptäckter. Här är fem skivor du bör lyssna på när du tröttnat på Coldplay.

Mew – No More Stories... (Sony Music, 2009)
Danska Mew har länge varit ett av de där Radiohead-besläktade småexperimentella banden. Gruppens femte skiva bär spår av detta, men samtidigt handlar det helt enkelt om fantastisk, progressiv popmusik av högsta klass. Det evinnerligt episka funkar, både på stadion och i stugan.

Bästa spår: Småmärkliga singeln Introducing Palace Players har allt.
Betyg: 4/5


White Lies – To Lose My Life (Universal, 2009)
Som förband till just Coldplay i Stockholm i somras skaffade sig White Lies förmodligen många nya fans. Gruppens snygga blandning mellan stadionrökare som The Killers och mer introverta samtida band som The National gör en skiva som håller i längden. Trots att dynamik inte alltid är ett ledord.

Bästa spår: A Place To Hide är perfekt för arenan.
Bertyg: 3/5


Band of Horses – Cease To Begin (Sub Pop, 2007)
Det har pratats osedvanligt mycket om skäggrock de senaste åren, och Band of Horses är en av många anledningar – mjuka män som med ljus stämma och stora gester blottar sitt hjärta passade perfekt till den trendigt rutiga skjortan. Gruppens andra skiva Cease To Begin slog ner som en bomb hos alla vemodiga män med koll under 2008, men håller betydligt längre än så.

Bästa spår: Snyggt böljande och frustrerade Ode To LRC
Betyg: 5/5


Built To Spill – There’s Nothing Wrong With Love (Up Records, 1994)
En skiva som aldrig upphör att förvåna. Ett tämligen ungt Built To Spill lyckades med konststycket att svänga ihop en så komplett otvungen och infantilt charmerande och lekfull popskiva att den fortfarande kan konkurrera med vad som helst. Idag är Built To Spill mer kreddigt indierockiga, men här har man fortfarande den oskuldsfulla kärleken och musikglädjen intakt, komplett med otight spel och dåligt ljud. Precis som det skulle vara på den tiden.

Bästa spår: Alla.
Betyg: 5/5


The Windupdeads – The Windupdeads (One Eleven Records, 2008)
Och så ett svenskt alternativ. The Windupdeads debutskiva andas både Coldplay, Kent och U2. Deras stora poprock snappades blixtsnabbt upp av de amerikanska tv-seriernas musiksättare, och bandets karriär tog snabbt fart. Nästa gång vill vi ha ännu fetare produktion, men det finns fortfarande flera starka pärlor att hämta från den här plattan.

Bästa spår: On Your Way Out skulle kunna tävla med Coldplay när som helst.
Betyg: 3/5

Och här är skivorna på Spotify (fast av Built To Spill blev det istället You In Reverse från 2006 - inte dum den heller!)

Artikeln tidigare publicerad i resetidningen Escape 360 nr 8 2009.

Lounge! - skivtips i Escape 360 nr 7 2009

Loungemusiken har en både otacksam och svårbemästrad uppgift – agera inspirerande fondtapet utan att sticka ut för mycket. För många är begreppet lounge en styggelse, men man kan också välja att se det som bekväm och behaglig musik. Här är några tips.


The xx – The xx (Young Turks)
Småhypad duo som gör musik som aldrig riktigt kommer igång – gitarrslingor, basgångar och synthar smyger runt som katten kring het gröt. Det ger desto mer utrymme för sången, som inte alltid fängslar riktigt som den ska. I sina coolaste stunder låter The xx faktiskt som ett Sonic Youth på halvfart, och det kan man ju tolka som man vill.

Bästa spår: Indierockiga singeln Crystalized
Betyg: 3/5



Moby – Wait For Me (Little Idiot Records)
Miljonsäljande skivan Play var för ett decennium sedan lika obligatorisk på de thailändska stränderna som tribaltatueringar. Efter flera försök har nu Moby slutligen hittat precis rätt ton igen. Den här gången är det ännu fler soundtrackigt böljande stråkar och obskyra soulsamplingar som får det att låta så extremt Mobyskt vemodigt hela tiden. Wait For Me kommer tyvärr aldrig igång riktigt låtmässigt, utan blir istället till en sober bakgrund som kan stå på repeat en hel dag.

Bästa spår: Skruvade singeln Shot In The Back Of The Head.
Betyg: 3/5


Morcheeba – Dive Deep (Echo)
Morcheebas brakgenombrott Big Calm var också en given backpackerfavorit kring millenieskiftet, och många var vi som tröttnade på deras myspysiga mainstreamtriphopen. Men så 2008 slog bröderna Paul och Ross Godfrey tillbaks med en ny uppsättning gästsångerskor och rappare, och skapade något likadant fast helt nytt. Dive Deep överraskar bara genom att hålla en oförskämt hög standard genom hela skivan.

Bästa spår: Den suggestiva trihopen i One Love Karma.
Betyg: 4/5


Yo La Tengo – And then nothing turned itself inside out (Matador)
Indielegendarerna Yo La Tengo chockade många när de släppte denna kraftigt lågmälda – och utmärkt titulerade – postrockbomb år 2000. Så skört, vackert och samtidigt fullt av självförtroende att vi var många som undrade varför inte band som Yo La Tengo spelades på Lugna Favoriter.

Bästa spår: Tears Are In Your Eyes är bland det sorgligaste som finns
Betyg: 5/5


Nina Ramsby & Brent Hunter - The World according to... (Brus & Knaster)
Svenska mångsysslaren Nina Ramsby blev kontaktad av amerikanen Brent Hunter efter sin medverkan i electronicagruppen Baxter. Resultatet av den ihärdiga mailväxlingen blev både transatlantisk vänskap och en snygg elektroakustisk skiva om kärlek och utanförskap. The World... är subtil, trevande, nästan frånvarande ibland. Men den växer och växer för varje lyssning, och det står klart att vi har att göra med två oerhört begåvade sångare och låtskrivare vars framtida samarbeten kommer att bli än mer intressanta.

Bästa spår: Vackra akustiska I Am Alive
Bästa spår: 4/5

Här är alla skivorna som en Spotify-lista!

Hösttoner - skivtips i Escape 360 nr 6 2009

Hösten är vemodets högtid. Det är då vi förbannar vårt nordiska klimat, tycker synd om oss själva och gräver extra djupt i sentimentaliteten. Här är några skivor som hjälper dig på vägen från sensommarpepp till höstdepp.

The Horrors - Primary Colors (XL Recordings, 2009)
Som ett uppdaterat Joy Division spinner The Horrors vidare på brittiskt dystopiska tongångar - lite som ett britpopband med skräckfilmsfascination. Känslan av regn, åska och allmän undergång gör sig ständigt gällande, och Horrors skeva svartpop kryddas effektivt med svajiga gitarrer som snirklar och bänder sig mot domedagen med i övrigt ganska snälla melodier. Inget för sobert bakgrundssorl, men väl ett ödesmättat soundtrack till höstångesten.

Bästa spår: Ambivalenta spökpopen i Who Can Say
Betyg: 3/5


Red House Painters - Red House Painters aka "Rollercoaster" (4AD, 1996)
Mark Kozelek är urtypen av bitter, ensam vit man med gitarr - han gör det bara så mycket bättre än många andra. Min RHP-bana började med Songs From a Blue Guitar, men de flesta hårdnackade RHP-fans skulle nog säga att den här skivan - som kallas både Rollercoaster och "den där med berg- och dalbanan på" - är snäppet vassare. Åtminstone är Mark Kozeleks ångest på en all-time-high-nivå. De senare åren har Kozeleks utgivning (bland annat i projektet Sun Kil Moon) varit lite svajig, så utgå istället från nämnda två skivor och ta dig framåt och bakåt genom katalogen. Dra något gammalt över dig, slå på söndagsregnet och låt någon annans hjärtesorg bli din egen för en stund.

Bästa spår: Tårdrypande Katy Song är en klassiker.
Betyg: 4/5


The Cure - Head on the door (Polydor, 1985)
Egentligen är det här inte alls den höstigaste av The Cures skivor, men enligt mitt tycke är det den bästa. På Head on the door lyckas nämligen Robert Smith och gänget att göra fantastisk och fångande popmusik av sitt ständiga kajalbeprydda vemod. Det är salsatakter, minimalistiskt synthblipp, suggestiva ballader och rockriff - allt sammansvetsat av deras osvikliga melodikänsla. Den här skivan gör att The Cure faktiskt framstår som ett kul band, ett omdöme de förmodligen inte får höra särskilt ofta.

Bästa spår: Close To Me är svår att toppa.
Betyg: 5/5


Mobb Deep - The Infamous (BMG, 1992)
Det fanns en tid då skillnaden mellan amerikansk östkust- och västkusthiphop var fundamental (och för vissa livsviktig). Om västkusten representerade soliga sommardagar med nercabbade (och gungande) low riders, drinkar och solbrillor, var östkusten mer synonymt med den urbana baksidan - regn, asfalt och den dagliga kampen för brödfödan bland droger, dödsskjutningar och prostitution. Mobb Deep symboliserar som få andra den östkustminimalistiska hiphopen, och The Infamus räknas fortfarande av många som deras mästerverk i genren.

Bästa spår: Den regniga ångesten i Survival of The Fittest.
Betyg: 4/5


John ME - I Am John (Sony, 2009)
Forne Motorhomes-sångaren John Mattias Edlund gjorde storstilad comeback på hitlistorna med singeln Love Is My Drug. Men många missade att han samtidigt hade svängt ihop en av årets bästa svenska skivor. Med ett uttryck som hela tiden landar på rätt sida av det pretentiösa lyckas John ME paketera stora drömmar med snygga arrangemang. I Am John blir en trevlig höstskiva som kan gå i timmar utan att bli uttjatad. Och det är trots allt ett riktigt bra betyg.

Bästa spår: Vemodigt hoppfulla Skins & Bones.
Betyg: 4/5

Lyssna på samtliga album på Spotify.

Slappt soundtrack till semestern - skivtips i Escape 360 nr 5 2009

En del lyxigare hotell har numera ljudanläggningar på rummen. Men egentligen är det ofattbart att inte fler hotell följer den linjen. Packa med en reselösning för säkerhets skull och njut av stillheten de där sköna små timmarna mellan solbadandet och middagen, när man läser, småpratar och slumrar om vartannat. Den bästa delen av semestern enligt min mening. Här är ditt soundtrack till slappa eftermiddagar på hotellrummet.


The Weepies - Hideaway (Nettwerk)
Det numera gifta paret Deb Talan och Steve Tannen släppte sin andra skiva som The Weepies våren 2008. Deras luftiga, småkristna Fleetwood Mac-doftande folkpop är som bomull för själen, trots att det melankoliska ofta härskar. Gruppens musik har som sig bör figurerat i mängder av filmer, tv-serier och reklamfilmer, och det är kanske inte så konstigt. Hideaway är en skiva som med framgång kan göra dig sällskap genom livets många skiftande ögonblick och göra dem rättvisa. Det låter pretentiöst, men det är det inte. The Weepies gör helt enkelt musik som är för vacker för att motstå. Sätt på repeat och slumra in.

Bästa spår: Hjärtskärande How you survived the war
Betyg: 5/5


The Winterpills - Central Chambers (Signature Sounds)
Denna Massachusetts-kvartett gör drömsk indiepop som aldrig blir infantil eller handklappande. Istället är det en mogen folktradition som gör sig gällande, och steget är inte långt från ovan nämnda The Weepies. Central Chambers innehåller mängder av snygga stämmor, försiktiga akustiska gitarrer och lite piggare utsvävningar som aldrig blir tuffare än, säg, Death Cab For Cutie.

Bästa spår: Gentleman Farmer, som nästan tränger sig in i skallen.
Betyg: 4/5


New Moscow - Slow Down (Wanna Borrow a Fiver?)
David Fransson och Jonas Rangstad hämtar inspiration från akustiska gitarrmän som Mark Kozelek, Elliott Smith och Bob Dylan, men blandar lekfullt in sina vemodiga svenska melodier. Det blir med andra ord inte så tungt och ångestladdat när New Moscow släpper sin andra skiva Slow Down, trots att krångliga relationer och ouppnåeliga kvinnor avhandlas som sig bör. Både gitarrspel, sång och låtskrivande står sig starkt i en tämligen överbefolkad tradition.

Bästa spår: Vackra singeln Taking Back What's Mine med Ida Redig.
Betyg: 3/5


Oxygen Overload - Life Day (Pink and Green Records)
Svenske Martin Sundström gör en varm blandning mellan skogselectronica och ambientstämningar. Ibland sprakar det till med frustrerade trummaskiner och tvspels-blippande; ibland vilar Oxygen Overload och låter sig sväva över sommarsoliga svenska landskap. Ibland smyger sig klassiska symfonier in under det elektroniska täcket. Life Day låter lite som om Aphex Twin och Air skulle göra en skiva ihop. Kärleksfull musik med kalla verktyg.

Bästa spår: Four Tet-doftande I Am a Shooting Star
Betyg: 4/5


The Amazing - The Amazing (Fashion Police)
Stockholmskvartetten The Amazing har fått mycket medial uppmärksamhet under året, inte minst tack vare namnkunniga bandmedlemmar. Men det är inte lika lätt att hitta hittar på debutskivan, som kränger och böljar från utsvävande proggmattor till Nick Drake-ömma gitarrplocksballader. De senare är snyggast i min bok, men visst finns det överlag något vackert och hypnotiskt över The Amazing. Stämningsfull musik där små finurliga gitarrslingor är viktigare än klistriga refränger.

Bästa spår: Det vackra gitarrspelet på singeln Dragon.
Betyg: 4/5

Lyssna på alla skivorna (förutom Oxygen Overload) här!

Artikeln tidigare publicerad i resetidningen Escape 360 nr 5 2009.

Urbana utflykter - Skivtips i Escape 360 nr 4 2009

Vad urban musik är beror på vem man frågar. Men någonstans måste man kunna känna närheten till nattklubbarna, trafiken, rösterna, de galna människorna – lite av det där som gör en stad till en stad. Den där känslan av oberäknerlighet, spontanitet och oändliga möjligheter som gör att vi blir de flockdur vi ändå är. Här är lite inspiration till vårens storstadssoundtrack.


Singapore
I Am David Sparkle - This Is The New (Kitty Wu Records)
Singapores musikscen har aldrig varit särskilt omtalad, men nuförtiden förstår även landets regering att det sjuder av kreativitet som kan användas på olika sätt. Därför kan nu även experimentiella band som I Am David Sparkle hanka sig fram med ett postrockigt instrumentalt sound som låter vemodigt och hoppfullt på en och samma gång. Elektroniska regndroppar möter blänande gitarrmattor i en stad som aldrig känt en sval vårbris. Om man vill kan man höra ett soundtrack till Singapores bortglömda utkanter, där ungdomarna inte nöjer sig med vad makteliten bestämmer att de ska tycka, och där de utländska investeringarna lyser med sin frånvaro. Utan texter kan ingen heller bli stött över innehållet.

Bästa spår: Radiohead-electronican i Jaded Afghan
Betyg: 4/5

London
Lily Allen - It's Not Me, It's You (EMI)
Få kan som Lily Allen sammanfatta London på ett sätt som är så cyniskt och kärleksfullt på en och samma gång. Hon var en av de första som "upptäcktes" genom MySpace - något som idag fullkomligt tappat sin stuns när varenda snorig hobbymusiker och hans katt har sina låtar på sajten. Debuten Alright, Still blev en braksuccé och hennes lekfulla cockneypop skulle kunnat få fortlöpa tämligen friktionsfritt till mediearbetarnas förfester i innerstäderna. Men Lily Allen har blivit superkändis och tabloidbränsle i England, något som spär på hennes komiskt bittra betraktelser över diskbänksrealism och sms-relationer i ett London som inte är särskilt förlåtande mot misstag. It's Not Me, It's You är trots detta popmusik som man blir glad av på två nivåer - den är både smart och catchy. Vilket får ses som en stor bedrift.

Bästa spår: Kontrasterna i Bush-bashern Fuck You är svåra att motstå
Betyg: 4/5

Bombay
A R Rahman - Music From the Original Motion Picture Slumdog Millionaire (Universal)
Att en indisk film överöses med Oscars tillhör inte vanligheterna, men när en historia berättas på ett så genuint och själfullt sätt ger det resultat i en allt mer gobaliserad kulturvärld. Soundtracket är signerat filmmusikveteranen A R Rahman, och resultatet blir en smula ensamt utan Slumdog Millionaires vackra bildspråk, men låt oss säga att det ger en viss introduktion till indiskt kryddad klubbmusik. Det blandas friskt mellan riktiga Bollywood-rökare och London-favoriter som MIAs Paper Planes, och trots att kvalitetsnivån skiftar (det låter ganska 90-tal ibland i svenska öron) är skivan tillräckligt medryckande för att du ska stråla lite extra i kapp med vårsolen.

Bästa spår: Den storslagna dramatiken i Mausam & Escape.
Betyg: 3/5

New York
Yeah Yeah Yeahs - It's Blitz (Universal)
För några år sedan förkroppsligade Yeah Yeah Yeahs drömmen om det hippa New York. De verkade skita i om det de spelade var garagerock, indiepop eller electronica - i likhet med band som The Kills blev man snabbt favoriter hos ängsliga magasinhipsters och konstskolelever med stora glasögon. Men deras musik lät också alltid väldigt poserande, inte alltid så närvarande och äkta. Nu är trion i alla fall tillbaka med tredje skivan It's Blitz, en lite varmare men fortfarande ganska peppad injektion popmusik som ofta fungerar både på nattklubben och hemma i stereon.

Bästa spår: Den vackra sårbarheten i Skeletons.
Betyg: 3/5

Los Angeles
The Bronx - The Bronx (White Drugs)
Till skillnad från de mer beräknande och poserande banden i banden i New York, spelar LA-bandet The Bronx (namnet till trots) en till synes ganska hjärndöd blandning av tidig amerikansk hardcore med fläskiga hårdrocksgitarrer. Bandet släpper bara självbetitlade skivor, förvirrande nog - förutom när de spelar under det mexikanska namnet Mariachi El Bronx, vill säga (en skiva med dem är också på gång). Den tredje The Bronx-skivan innehåller i alla fall röjig, skrikig och stökig amerikansk rock som packar om den tämligen genrestela hardcoretraditionen och gör det till något både nutida och svängigt. Det här är musik man vill dricka sprit till.

Bästa spår: Öppningsspåret Knifeman visar var skåpet ska stå.
Betyg: 4/5

Spotify-länk till alla skivorna utom I am David Sparkle.

Artikeln tidigare publicerad i resetidningen Escape 360 nr 4 2009.

Modern Energi - Framtidens drivmedel

Vem har lösningen på framtidens bränsleproblem? Kapplöpningen fortsätter, nu är snarare inställningen att ju fler alternativ desto bättre. Utvecklingen går ständigt framåt.

Bilar
På den svenska miljöbilsmarknaden råder fortfarande viss förvirring över de olika bränslealternativen. Diesel med partikelfilter är betydligt bättre än bensin; E85 med etanol är ett gott steg på vägen, med innehåller fortfarande bensin. Och hur okej är det där med etanolen egentligen? Är det ickeklimatsmarta transporter från underbetalda brasilianska bönder som gäller? Kina har just meddelat att man slopar etanolen helt till förmån för dimetyleter (DME) och Metanol.

Föreningen Gröna Bilister har utsett biogas till ”Bästa Bränsle”, i en granskning som tar hänsyn till både bränslets faktiska egenskaper och hela dess livscykel. Biogas har enligt utredningen ”lägst klimatpåverkan, är bäst för hälsan, har minst problem med arbetsförhållanden i produktionen, saknar helt koppling till etiskt tveksamma oljediktaturer och produktionen tar normalt sett inte ytor i anspråk som skulle kunna användas för matproduktion.” Men utbyggnaden har gått relativt trögt, och med 90 tankställen i dagsläget vågar relativt få fortfarande ta steget till gas fullt ut.

Fast varför stanna där? Svenska miljöentreprenörerna Plantagon vill, förutom att bygga enorma, urbana och automatiserade växthus, utveckla bilar som drivs på pellets – PlantaCars.
– Det vore väl fantastiskt om man kunde göra pellets av våra överblivna grönsaker och tanka dem som bränsle i bilen, samtidigt som man köper råvaraona till veckans middagar? säger vd Hans Hassle.
– Det vore lika fantastiskt om Plantagon kunde leverera färska, ekologiskt odlade grönsaker till prenumeranter och restauranger runt om i staden, med hjälp av elbilar som bildligt talat laddas med grönsaker. Det är i alla fall vår vision, och PlantaCar är under allvarlig utredning.

Vision eller inte – amerikanska försäkringsjätten Progressive utlyser i sin årliga tävling Progressive Automotive X Prize en prissumma på inte mindre än 10 miljoner dollar till den som kan presentera en design på ett fordon som är både miljövänligt och bränslesnålt. Men det räcker inte där – bilen (eller vad det nu blir) ska dessutom se bra ut och kunna ställa upp i riktiga racetävlingar. Det ställs med andra ord även krav på prestanda, acceleration och hastighet. Denna marknadens morot är ett utmärkt exempel på hur industrin håller på att utmana sig själv till att bli bättre och mer miljöskonsam på alla plan.

Läs mer: www.plantagon.com, www.progressiveautoxprize.org


Flyg
Flyget har ofta fått stå syndabock för utsläppsproblematiken. Trots sina blygsamma två procent av världens CO2-utsläpp (kan bli tre procent till 2050) utmålas flygresandet snabbt som enkelbiljetten till jordens undergång. Men även flygindustrin jobbar sedan flera år tillbaka aktivt med att finna nya, förnybara bränslealternativ. Men det tar tid. Flyget kräver tunga säkerhetsåtgärder; bränslen måste testat och godkännas på internationell nivå, och produktionen av nya plan tar många år.

Qatar Airways var snabba med att snappa upp klimatfrågan, och redan för två år sedan grundade man Qatar Science and Technology Park. Där samarbetar forskningsinstitutioner med tunga industriaktörer som Shell, Airbus, Rolls Royce och Qatar Petroleum för att utveckla GTL Jet fuel. GTL står för Gas To Liquid, och det hela handlar om att utvinna ett kraftfullt, pålitligt och kostnadseffektivt flygbränsle ur naturgas.

Nyligen flög Qatar Airways ett Airbus A340-600-plan mellan London och Doha på det nya bränslet, och resultatet ska nu analyseras noggrant i Qatar. Man hoppas att kommersiell produktion kan komma igång till 2012.

Schweiz-baserade branschorganisationen Air Transport Action Group (ATAG) samlar 60 medlemmar från flygindustrin för att arbeta långsiktigt för en hållbar utveckling inom flyget. Denna utveckling går enligt ATAG spikrakt mot biobränsle. Men bränslet måste klara låga temperaturer (vilket inte exempelvis Etanol gör) och den aktuella grödan måste gå att producera billigt i enorma mängder utan att utkonkurrera andra grödor. Man tror att biobränsle kommer reducera CO2-utsläppen med 80 procent jämfört med de fossila bränslen som används idag. I praktiken kommer dock flygbränslet inte att bytas ut helt på en gång, utan man blandar i mer och mer biobränsle i det nuvarande bränslet. Detta för att slippa bygga om alla befintliga flygplan och deras bränsletankar. Även ATAG har siktet några år framåt i tiden.

Läs mer: www.qstp.org.qa, www.enviro.aero


Tåg
Statens Järnvägar har de senaste åren tagit miljöarbetet på allvar. Bolaget har bland annat prisats vid flera tillfällen för sitt sätt att skrota sina tågvagnar – hela 99 procent kan återvinnas. Varumärket SJ har av svenskarna fått utstå mycket spott och spe, men när det kommer till miljö står man starkast bland landets hundra största varumärken, enligt en undersökning bland 1000 svenskar.

Alla SJs tåg körs på elektricitet från vatten- och vindkraft, och miljöpåverkan är därför minimal. Däremot kämpar SJ med att få alla övriga delar av processen att bidra till så lite miljöpåverkan som möjligt.

Men miljöpåverkan är summan av sina delar och tåget är inte svaret på alla frågor. Tågnätet i Sverige är mer eller mindre på plats redan, men om man förespråkar en utbredd tåginfrastruktur i outvecklade tågländer som USA blir resultatet ett annat när stationer ska byggas och tågräls ska läggas. Detta visar en ny Berkeley-studie, som beräknar miljökonsekvenser utifrån ett livslängdsperspektiv, inklusive materialframställning, råvarutransporter, bränsleåtgång och investeringar i infrastruktur. Ser man till hur många passagerare som får plats och hur många mil de färdas, är loppet faktiskt jämnt mellan tåg och flyg.

Läs mer: www.sj.se

En kortare version av artikeln är tidigare publicerad i tematidningen Modern Energi, producerad av Smart Media och distribuerad med GP i november 2009.

Modern Energi - ClimateWell

Hallå där Per Olofsson, vd för ClimateWell.

Hur kan man revolutionera energibranschen med hjälp av ny teknik?
– Vår utgångspunkt är att det inte finns energibrist i världen. Solen ger under 20 dagar samma energi som hela jordens oljereserv, så vi ser snarare att det finns ett överflöd som vi måste ta vara på. Det revolutionerande handlar alltså om att hitta nya sätt att tillvarata den befintliga energin.

Beskriv kort hur ClimateWell fungerar!
– Det är en soldriven luftkonditionering som fungerar precis som ett kylskåp. Det finns ett inbyggt energilager i salt, som gör att värme kan alstras även på natten. Själva uppfinningen består av två sammankopplade behållare. Solen torkar saltet med vatten i en behållare och vattnet förångas till den andra behållaren. När solen slutar värma förångas vattnet tillbaka till den första behållaren igen, och evaporeringen skapar kyla medan vattnets möte med saltet skapar en kemisk reaktion som avger värme. På det sättet kan den ena behållaren kopplas till varmvattenberedaren eller poolen, medan den andra driver luftkonditioneringen.

Soldrivet för pool och luftkonditionering låter inte direkt som något för den svenska marknaden?
– Nej inte primärt, men vi kommer ta fram mer Sverigeanpassade lösningar senare.

Vad är nästa steg för er?
– Inomhusvärme- och kyla står för 25 procent av all energiförbrukning, och kan man lösa det på ett smartare sätt är det en stor sak. Till en början fokuserar vi på soldriven kyla för fastigheter, men vi vill även utveckla en enklare komponent till fordon som kan låta värme från motorn driva luftkonditioneringen. Inom kraftverk och energitransporter finns det mycket man kan göra också.

Du har just blivit ”Commander of the Spanish Order”. Vad innebär det?
– Ja, jag blev ”förlänad en orden” som det heter, av spanska kungen för några veckor sedan, för att ha bidragit till starka relationer mellan Sverige och Spanien. Vi har spanska delägare, och har både fabrik och säljkontor där nere, så det känns förstås jättekul och samtidigt lite överraskande. Det är inte varje dag man får en stor guldmedalj av kung Juan Carlos I.

Artikeln tidigare publicerad i tematidningen Modern Energi, producerad av Smart Media och distribuerad med GP i november 2009.

Modern Energi - Offshorevindkraft

Det blåser till havs – offshorevindkraft är effektivt och kan rädda EUs framtida energimål

När kraven på förnybara energikällor ökar flyttar vindkraftverken ut till blåsten i havet. Men än så länge är den kostsamma elproduktionen främst en fråga för andra europeiska länder.

EU har satt ett mål på 20 procent förnybar energi till år 2020. Många länder kommer ha klara problem att uppfylla dessa krav, både för att man förlitat sig på främst fossila bränslen, samt att det kan finnas rent logistiska problem att bygga ut exempelvis vindkraft i landet.

Offshorevindkraft – eller havsbaserad vindkraft – vinner mark i energimixen tack vare dess höga produktionspotential.
– Framförallt blåser det betydligt bättre ute till havs, säger Kajsa Olsson, kontaktperson för Nätverket för vindbruk på Energimyndigheten. Dessutom slipper man ta hänsyn till andra intressen, till exempel grannar som störs.

Men havsbaserad vindenergi är också betydligt dyrare att framställa än den på land. Finanskrisen har inte heller skyndat på investeringarna.
– Kabeldragning och underhåll är oerhört kostsamt till havs, säger Kajsa Olsson. Det är främst länder med bra stödsystem som ser ekonomi i att bygga vindkraft till havs, eller länder där det inte finns bra vindlägen på land.

Om EU har tuffa miljömål är det inget mot de svenska. Hela 50 procent av energin ska komma från förnybara källor år 2020. Då måste den havsbaserade vindkraften komma som en skänk från ovan, eller?
– Det är tveksamt om Sverige kommer att behöva använda sig av havsbaserad vindkraft för att uppnå målen, säger Gunnar Fredriksson, vice vd för branschorganisationen Svensk Vindenergi.
– Det finns fortfarande bra lägen på land. Däremot finns det många länder i Europa som behöver köpa grön el för att nå upp till sina egna mål, och där ser vi stora möjligheter att de investerar i havsbaserad vindkraft i Sverige.

Han tar Luxemburg som exempel, ett tätbefolkat land utan kustremsa eller naturtillgångar. De måste helt enkelt skaffa sig den gröna energi de behöver, och det kan de genom att bygga egna vindkraftverk i exempelvis Sverige, eller genom att köpa in sig med andelar i kommande projekt. Elen kan gå till Sverige, medan Luxemburg får ta del av den gröna statistiken.

Mycket av offshoreproblematiken grundar sig i att Sverige hitills saknar statliga stödsystem för den typen av utbyggnad. Den svenska modellen med elcertifikat fungerar så att de billigaste energikällorna prioriteras först, till exempel byte från kolpannor till biobränsle. Nu är det landbaserad vinkraft som står näst på tur – det är billigt och utvecklingen går snabbt. Det finns inget speciellt stöd för offshore ännu på ett tag från den svenska regeringen.

Men Sverige är ändå långt framme i utveckling och utbyggnad av offshorevindkraft, med en frädig kapacitet på 113 MW i skrivande stund. Det pågår en rad stora offshoreprojekt utanför Sveriges kuster – främst de södra – och tillstånd för ca 8 TWh finns ute. Branschen tror dock inte att det kommer vara svenska pengar som driver den utveckligen de närmaste åren.
– Visst finns det ett par inhemska projekt i drift, men nu investerar man stort i främst Storbritannien, som har bättre stödsystem för offshorevindkraft, säger Gunnar Fredriksson.

Är inte det ett varningstecken, att svenska bolag går utomlands och investerar istället?
– Det är klart att det hade varit roligare om de investerat i Sverige istället, men det är för låga ersättningsnivåer här helt enkelt. De är vinstdrivande bolag som alla andra och måste göra det som är bäst för affärerna.

Ändå har ni precis haft en stor offshorekonferens i Stockholm i september. Hur gick det?
– Det blev en jättesuccé faktiskt. Vi hade räknat med runt 2500 besökare och fick snarare 4800, så vårt största problem var att det blev lite trångt. Vi arrangerade tillsammans med EWEA (European Wind Energy Association), så det var ett Europeiskt event med besökare från hela världen. Europa är en potentiell jättemarknad för havsbaserad vindkraft de kommande åren.

Tycker ni på Svensk Vindenergi att Sveriges miljömål är rimliga?
– Absolut. Det handlar ju inte bara om el, utan om den totala energiproduktionen. Vi måste helt enkelt spara en väldans massa energi, även om elkonsumtionen kanske går upp samtidigt. Om vi till exempel går från bensindrivna bilar och oljepannor till elbilar och bergvärmepumpar, kommer vi drastiskt att kunna spara mycket energi, samtidigt som behovet av el ökar. Då gäller det att vi har kapacitet att producera denna gröna el på ett bra sätt, och där är vindkraft överlägset än så länge.


Fakta vindkraft
Medan ett landbaserat vindkraftverk kostar 15-18 miljoner kronor per MW, kostar offshorevindkraft dubbelt så mycket – mellan 30-40 miljoner kronor per MW. Lillgrund i Öresund är Sveriges största havsbaserade vindkraftverk med kapacitet på 110 MW. I Kalmarsund finns vindkraftverket Utgrunden och Yttre Stengrund i drift, med kapacitet på 10 MW vardera.

Svensk Vindenergi
Branschorganisation för Sveriges vindenergibolag med 115 medlemmar. Sveriges Vindenergi vill arbeta som gemensam röst för sina medlemsbolag i alla frågor som rör vindenergi.
www.svenskvindenergi.org

Nätverket för vindbruk
Det nationella Nätverket för vindbruk arbetar för en ökad utbyggnad av vindkraft. Syftet med nätverket är att sprida kunskap och information om vindkraft och stödja regionala initiativ av nationell betydelse. Nätverket för vindbruk har bildats på uppdrag av regeringen.
www.natverketforvindbruk.se

Artikeln tidigare publicerad i tematidningen Modern Energi, producerad av Smart Media och distribuerad med GP i november 2009.